söndag 23 mars 2014

skakar och ruskar så att kyrkans golv gungar

Idag hade vi Bryssels (och världens?) första Krypmässa!

Den hade inte det minsta med insekter att göra, utan det krypiga hade att göra med att målgruppen var de allra minsta. Ofta är familjegudstjänster inriktade på barn som är lite större, men vi ville vara tydliga med att även småttebebisar var välkomna. Altaret var hälften så högt som vanligt, kalken var bara lite större än en äggkopp, på golvet låg mattorna från barnrummet.

Jag var nervös, det var jag. Tänk om det inte skulle komma någon?

Men när klockan var lite över elva satt/låg/sprang 35-40 glada människor i åldrarna 4 månader - över 70 år i kyrkan. Och vi sjöng, både psalmer och rörelsesånger (den som inte har sett en hel församling i blandade åldrar skaka och ruska har något underbart framför sig!), nöjda småbarn tuggade på mjukdjur och följde det som hände med stort intresse. Barn ringde i klockorna, läste evangeliet, samlade in kollekt, bröt brödet, och när det drog ihop sig mot nattvard hade jag en hel bunt småbarn i åldern 1-4 ivrigt väntande runt altaret.

Jag hade vattnat ut vinet lite grann, och de riktigt små fick riktigt små brödbitar, men vi delade måltiden, och vi bad och skrattade. Och just där och då var glimten av himmelriket starkare än på länge.

2 kommentarer:

  1. Tack Maria för en fantastiskt sprudlande och positiv artikel i kyrkobladet. Intressant läsning.
    Hoppas du skriver fler artiklar i bladet snart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Det gör jag säkert!

      Radera