Träningen är igång ordentligt igen. Så skönt.
Jag är alldeles uppenbart inte skapt för att lufsa runt i parken. Jag blir jättesjälvmedveten på ett synnerligen, för träning, okonstruktivt sätt. Men gymmet fixar jag, oavsett hur många vältrimmade töser med minsta träningsshortsen som springer på löpbanden.
Kanske har det med att jag har lätt att bli uttråkad att göra. På gymmet springer jag på löpbandet ena gången, styrketränar den andra, och tacklar crosstrainern den tredje gången. Det är lätt att blanda, men också lätt att hålla ut när man väl står där på pedalerna och trampar iväg.
Och idag fick jag dit maken också. Så präktigt att det nästan gör ont.
Sen är det ju det där med den sunda själen också. Jag jobbar på det, Jesus, det gör jag. Kanske skulle tillämpa samma princip där. Mixa upp det lite grann. Be på det sättet, be på ett annat. Hm. Värt att fundera på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar