brysselkål

Jag har bara dåliga minnen av brysselkål. Mosiga, överkokta små bittra kålhuvuden, påtvingade en av välmenande äldre släktingar, eller en oförstående matatant.
Följaktligen beslutade jag mig i kväll för att nu skulle familjen få äta brysselkål! Med logiken "det kan bara inte vara så äckligt om man bara tillagar det på rätt sätt" traskade jag till affären och köpte en påse, och väl hemma tittade jag på de recept på Pinterest som hade med brysselkål att göra, och fastnade för det mest idiotsäkra: ugnsstek de små rackarna med vitlök, olivolja och citron, och riv sedan parmesanost över.
Allt blir ju faktiskt bättre med citron, vitlök och parmesan. Det är en universell sanning i stil med "allt blir bättre med (kalkon)bacon".

Och nog blev de bättre än de tidiga barnaårens skräckmos. På samma sätt som torsk är mycket godare än det där som serverades i 80-talets skolmatsalar (innan alaska pollock och hoki tog över, och alla fattade att torsk minsann var fina och utrotningshotade grejer), och broccoli är riktigt gott när det inte serveras sönderkokt till en blekgrön gegga.

Men det är klart. Nog var det helt ok med brysselkål såhär, men trots allt kommer det inte serveras så himla ofta. Om jag inte kan hitta något annat recept? Kanske med bacon?