basaren ... BASAREN!

Om man pratar med någon som jobbar/har jobbat i en utlandskyrka kommer ganska snabbt samtalsämnet Basaren upp. Ja, med stort B. Julbasaren är årets händelse, den som i allmänhet ger allra mest inkomst, och är därmed i stort sett helt nödvändig för en utlandsförsamlings överlevnad.

Det säger sig själv att det är en stor grej.

Vi hade vårt första basargruppsmöte i februari. Sedan har vi ringt samtal, skickat mail, funderat över frivilliglistor, ringt fler samtal, promenerat in i butiker och bett att få saker, skickar påminnelsemail, packat och packat upp, dekorerat ljusstakar och kottar och pepparkakshus och allt möjligt annat, bakat 2000 lussekatter, sex-sjuhundra kanelbullar och ett tjugotal mjuka pepparkakor, och sådär i allmänhet förberett oss.

Och sen gick allt av stapeln förra helgen. 2000 människor invaderade vårt vackra hus. Det åts jultallrik och mystes, handlades juldukar, spelades på tombola, chokladhjul och flasklotteri. Andra köpte påsvis med böcker och fikade eller drack glöggen som Åke serverade på uteserveringen. Barn fiskade godispåsar och blev målade till tigrar och fjärilar. Och över alltihop vilade en skön stämning av "äntligen" och "vad bra det går" och "vad fint det är". Vi jobbade som små blå, och hade fantastisk hjälp av en veritabel hjord av frivilliga; från konfirmander och andra ungdomar, över au-pairer (vilka klippor ni var!), till alldeles färska inresta släktingar som min mamma, och de kära basarrävarna som varit med sedan 60-talet. Och en massa andra. Dessutom var det en oerhörd massa företag och privatpersoner som stödde oss genom att skänka priser till tombola, chokladhjul och flasklotteri. Vi är så oerhört tacksamma!

En julbasar är ett gemensamt arbete, och resultatet en gemensam seger. Vi slog rekord i år, kära vänner! Och det gjorde vi tillsammans. Vår församling, vår kyrka, vår stad och vår basar. Tillsammans.

Nu är vi lite trötta. Men på söndag är det första söndagen i advent! Ladda om är modellen, vila gör vi i januari ;)