God Jul!

Dr Martin och jag önskar er alla en riktigt god och välsignad jul!

Från Martin Luthers predikan om herdarna:
“This is a fair, dear and precious assurance to troubled and tormented consciences laden with sins, that to them and to us all a Child is born who will rule and vindicate, who will help and not destroy, murder, strangle or kill.”

det närmar sig och EN STOR GREJ

Sista kafédagen idag. Den här veckan har varit stillsam. Vi har hunnit en massa sådant som aldrig hinns med annars, som t.ex. att slipa bänkarna. Leksakerna är diskade, vi har lagat mat och övat duetter inför julafton. Och vi har haft tid att sitta ner och prata med varandra. Inte minst viktigt, det.

Nu har familjen till slut julpyntat lägenheten och till och med dekorerat granen (näst intill blasfemiskt tidigt, men eftersom vi ska till Sverige redan på annandagen kändes det som att vi ville hinna njuta lite först). Vi julstädar, tittar på julfilmer och har handlat nästan alla klapparna.

Lite sådär superharmoniskt, skulle man kunna säga. Det är ju en uppenbar brist på snö i den här staden, men å andra sidan är jag inte så värst förtjust i slasket som blir, eller i att halka, så det är lika bra. Tycker jag.

Men alldeles bortsett de små bagatellerna fick jag paket i förrgår. Från Svenska kyrkan unga. Det var några exemplar av alldeles förträffliga lilla antologin 96 sidor om kristen tro. Som jag har varit med och skrivit! Fatta! Min bok! Jag var alldeles flämtig av lycka.

Om du jobbar med ungdomar i kyrkan, och letar efter en bra liten bok att sätta i händerna på dem, ta en titt på den här. 10 kapitel om kärnfrågorna: Gud, ondskan, nattvarden och så vidare. Jag har skrivit de skönlitterära introtexterna, och en massa kloka människor har skrivit faktatexterna. Dessutom finns det en fiffig liten studiehandledning om man vill använda den i t.ex. ledararbete.
Som vår volontär Anna skulle säga: klart värt!

men för sjutton pepparkaksgubbar, släpp det!

Sitter här, halvsjuk, framför datorn och jagar upp mig angående pepparkaksgate (vet ni inte, googla det. Eller gör inte det och förbli lite mer övertygade om människors intelligens och välvilja än vad jag är numera).
Inte för att den där skolan ville förbjuda, och inte för att pepparkakor inte serverades, eller vad nu som är sant i denna soppa av halvsanningar och pudlar och rykten.
Utan för att folk helt enkelt inte kan släppa det.

För (lusse-)katten. Släpp det. NU tack. Eller ännu hellre igår. Det är en storm i en glöggmugg.

Sverige kommer inte att sluta existera för att några barn inte får vara pepparkaksgubbar (har inte många av oss önskar bort dem ur tågen ändå?). Det handlar inte om någon konspiration ägnad åt att förstöra svenska traditioner så att den islamistiska feministmaffian kan ta över. Det enda det här handlar om är med all sannolikhet en välmenande lärare som försökte vara så genomtänkt som det bara går. Ingen ond konspiration alls. Inte ens ett bevis på att den politiska korrektheten håller på att ta över. Bara (kanske) ett mindre smart beslut, följt av en explosion av semi-rasistiska, konspirationsteoretiska och okunniga inlägg på facebook.

Det håller på att bli negerchokladbollstatus på det här. Samma ängsliga klamrande fast vid inte så gamla traditioner (hur länge har vi haft ungar i bruna pyjamaser i tågen? 40 år?) och namn, samma envisa hävdande av sin rätt att säga vad sjutton som helst, samma hävdande av sin verklighet som den enda riktiga. Och samma frågor som måste ställas:

Varför är det så viktigt för dig att säga/göra något som kan göra andra ledsna, bara för att det är tradition?
och
Varför utgår du automatiskt från att andras motiv är att göra livet sämre för dig, och inte bättre för flera?
och till sist
Varför vidarebefordrar du automatiskt saker du inte är säker på är sanna, och struntar i allt vad källkritik heter?

Och det var det sista jag har att säga om det här. Får en nästan, men bara nästan, att vilja sluta äta pepparkakor bara för att.

basaren ... BASAREN!

Om man pratar med någon som jobbar/har jobbat i en utlandskyrka kommer ganska snabbt samtalsämnet Basaren upp. Ja, med stort B. Julbasaren är årets händelse, den som i allmänhet ger allra mest inkomst, och är därmed i stort sett helt nödvändig för en utlandsförsamlings överlevnad.

Det säger sig själv att det är en stor grej.

Vi hade vårt första basargruppsmöte i februari. Sedan har vi ringt samtal, skickat mail, funderat över frivilliglistor, ringt fler samtal, promenerat in i butiker och bett att få saker, skickar påminnelsemail, packat och packat upp, dekorerat ljusstakar och kottar och pepparkakshus och allt möjligt annat, bakat 2000 lussekatter, sex-sjuhundra kanelbullar och ett tjugotal mjuka pepparkakor, och sådär i allmänhet förberett oss.

Och sen gick allt av stapeln förra helgen. 2000 människor invaderade vårt vackra hus. Det åts jultallrik och mystes, handlades juldukar, spelades på tombola, chokladhjul och flasklotteri. Andra köpte påsvis med böcker och fikade eller drack glöggen som Åke serverade på uteserveringen. Barn fiskade godispåsar och blev målade till tigrar och fjärilar. Och över alltihop vilade en skön stämning av "äntligen" och "vad bra det går" och "vad fint det är". Vi jobbade som små blå, och hade fantastisk hjälp av en veritabel hjord av frivilliga; från konfirmander och andra ungdomar, över au-pairer (vilka klippor ni var!), till alldeles färska inresta släktingar som min mamma, och de kära basarrävarna som varit med sedan 60-talet. Och en massa andra. Dessutom var det en oerhörd massa företag och privatpersoner som stödde oss genom att skänka priser till tombola, chokladhjul och flasklotteri. Vi är så oerhört tacksamma!

En julbasar är ett gemensamt arbete, och resultatet en gemensam seger. Vi slog rekord i år, kära vänner! Och det gjorde vi tillsammans. Vår församling, vår kyrka, vår stad och vår basar. Tillsammans.

Nu är vi lite trötta. Men på söndag är det första söndagen i advent! Ladda om är modellen, vila gör vi i januari ;)

Julbasar!

På fredag är det dags. Kl 12 slår vi upp portarna till årets julbasar i Svenska kyrkan i Bryssel. Hela huset doftar saffran och kanel och lax och Janssons och vörtbröd, och den där lilla liturgiska fascisten som sitter på axeln muttrar ilsket om att det minsann inte ens är advent än.
Jag ignorerar, drar på Otto Olssons Advent på Spotify och plockar fram spritsen. Små söta pepparkakshus ska dekoreras.

I morgon ställer vi upp alla borden och börjar räkna vinster till tombolan. På onsdag kommer alla varorna. På torsdag lagar vi mat och dekorerar.

Nu kör vi!