tag:blogger.com,1999:blog-82895504242730820062024-02-19T07:31:20.141+01:00la pasteureEtt belgiskt äventyr.
Maria Bergiushttp://www.blogger.com/profile/13449133674266106424noreply@blogger.comBlogger201125tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-31376083634460995682015-04-19T20:02:00.000+02:002015-04-19T20:02:35.993+02:00vem är kristen, och vad betyder det?För en tid sedan skrev jag ett blogginlägg som jag sedan tog bort, eftersom det hamnade i fel kontext. Men i grunden handlade det om vad en församling är, hur vi ser på ordet kyrka och, kanske framförallt, vem som är tillhörig en församling eller kyrka.<br />
<br />
Jag har tänkt så mycket på de här frågorna efter att ha funnits i synnerligen olika kontexter många gånger de senaste tio åren.<br />
Jag har många vänner i olika kyrkor i USA, med olika utmaningar och glädjeämnen. En del av dem är samma som vi står inför, andra helt väsensskilda.<br />
Jag känner människor i kyrkor i den globala södern, och människor i öst och andra delar av Europa.<br />
Jag har arbetat i Stockholm, Malmö, Bryssel och nu Malmö igen under dessa tio år.<br />
Och inte en enda plats fungerar på samma sätt, om än vi alla är del av den världsvida kyrkan. Inte ens de olika församlingar i Sverige som jag har tjänstgjort i fungerar på samma sätt.<br />
<br />
Och steg för steg, dag för dag, i detta liv av tjänande blir jag mindre och mindre säker på hur en församling måste vara, och framförallt på hur en kristen måste vara. Det blir färre och färre definitioner kvar. Till slut blir endast "döpt", och "på väg" kvar.<br />
<br />
Och utifrån den förståelsen av att vara kristen händer det något med förståelsen av vad en församling är.<br />
De sammanhang som förväntar sig perfektion fostrar endast rädsla.<br />
Sammanhang med långa syndakataloger fostrar människor som vaktar på varandras minsta felsteg. Sammanhang som kontrollerar de människor som ingår där fostrar lögnare.<br />
Sammanhang som betonar medlemskap endast för de som tror utesluter den som inte än vågar formulera sin längtan.<br />
<br />
En kristen är på väg.<br />
Hon kanske inte ens vågar definiera sig som "troende", då det ordet bär en historia av exklusion och nödvändigheten av att fylla vissa kriterier.<br />
En kristen kanske inte vill använda ordet "frälst", då det placerar henne i en tradition hon inte känner sig hemma i.<br />
Men i ordet kristen finns ingenting om hur hon sjunger eller ber eller älskar eller tjänar sin lön eller hur frisk hon är.<br />
<br />
Som de tidiga kristna bekände sig till "Vägen" är en kristen en vandrare. En som går med förändringens Gud, en som väljer den okända stigen, en som stannar där det behövs.<br />
<br />
Så den fortsatta frågan blir då - hur är våra församlingar platser för växt? Hur får människors längtan plats? Hur hör vi deras kallelse, hur ger vi den utrymme? Vilka har inflytande i våra församlingar, och hur får andra tillgång till det? Hur speglar våra gudstjänster, och vår verksamheter, de människor, och deras liv, som vi är satta att tjäna?<br />
<br />
Den här vandringen leder bara till fler frågor, men det är som det ska. En förändring börjar med ett "varför", med ett "hur" eller ett "vem". Förändringens Gud är också frågornas Gud.<br />
<br />
<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-85825770894270507712014-09-14T01:04:00.001+02:002014-09-14T01:04:22.321+02:00sluttiderLong time no see...<br />
<br />
Rapporten om den långa resan får vänta ett litet slag.<br />
<br />
Efter många om och men, mycket hopp, och stora besvikelser, är det nu sedan ett tag tillbaka klart att vi återvänder till Sverige. Jag börjar i S:t Pauli i Malmö 1/11, och Christoffer går tillbaka till sin gamla tjänst från och med januari, och Fia börjar ännu en ny skola.<br />
Det är inte med lätta hjärtan vi nu förbereder oss för att återvända. Vi skulle gärna ha stannat ett tag till, men det blev inte så. Beslutet låg inte i våra händer, men det vi kan göra är att göra det här så bra det bara går.<br />
<br />
Ny personal blir det i Brysselkyrkan, och det är bra människor allihop. Det blir jättebra, det är jag övertygad om, även om jag sörjer över att inte vara en del av det.<br />
<br />
Och ja, jag ser fram emot att komma hem till vännerna och familjer, och till en församling där det redan har visats mig stor tillit och förtroende. Det ska bli väldigt skönt. Det behövs.<br />
<br />
Men Bryssel, mitt fina Bryssel. Alla fina människor. Livet, rörligheten, utlandskyrkolivet. Det gör ont att tänka på att det snart är över. Framtiden får utvisa om det någonsin blir utlandskyrka igen.<br />
<br />
Om den här bloggen överlever vet jag inte än. Det har ju bloggats rätt sporadiskt, och det finns absolut en poäng med att inte avsluta helt och hållet. Vi får se.<br />
<br />
All shall be well, and all shall be well, and all manner of thing shall be well.<br />
<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-77753805224078409872014-06-22T21:33:00.001+02:002014-06-22T21:33:21.676+02:00california dreamin'I morgon bär det iväg på den stora resan!<br />
San Diego, Tjiuana, Los Angeles, Las Vegas, Grand Canyon, highway 1 med Big Sur, San Francisco, Portland, Seattle, Victoria, Olympic rainforest... Och mycket, mycket mer. I en månad blir vi borta.<br />
Vi har sparat som tokar, dragit ner på en massa skojigheter, och nu är vi på väg! Det ska bli alldeles fantastiskt! Vi ska träffa många vänner, se nya platser, bada i Stilla havet och äta god mat.<br />
<br />
Ha en bra sommar, ni som läser detta, så kommer det rapporter här senare. Hasta luego!Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-78953712858640276682014-06-13T23:18:00.000+02:002014-06-13T23:22:15.290+02:00det blyinfattade glastaket?Jag är glad för <i>alla</i> yngre kollegor som får kyrkoherdetjänster. Ja, faktiskt, verkligen. Jag är inte ens ironisk. Och jag är medveten om att följande bloggpost riskerar att låta lite bitter. Det är inte avsikten.<br />
<br />
Det är bara att det det börjar framträda ett besvärande mönster. Och innan någon börjar dra fram en massa undantag från mönstret jag ser vill jag säga: 1. det här är min blogg, det jag skrivet här är mina uppfattningar, och 2. ett, eller en flock, undantag diskvalificerar inte ett mönster.<br />
<br />
Men det besvärar mig, verkligen, att yngre män från 35 års ålder eller så verkar anses lite allmänt vara bra kyrkoherdematerial, medan kvinnor som är 40 verkar anses vara för unga. Detta är inte bara en attityd jag har mött, utan en som flera av mina vänner också kan vittna om.<br />
<br />
Och jag funderar på om det verkligen är såhär, eller om vi har haft otur. Jag funderar över varför det kan vara såhär. Har det med upplevd pondus att göra? Har det med stereotypa föreställningar om hur en kyrkoherde bör vara att göra? Har det med en generell känsla av att kvinnor måste bevisa mer?<br />
<br />
Vid det här laget har det hänt flera gånger att jag har blivit avrådd att söka någon tjänst pga min ålder (vid ett tillfälle var mannen som fick den ett helt år äldre!), eller inte fått en tjänst för att jag var för oerfaren (vid ett tillfälle hade en man som fick den endast marginellt lite längre erfarenhet som präst) eller att jag sett ett flertal yngre manliga kollegor få kyrkoherde- och församlingsherdetjänster, medan de flesta av mina jämnåriga kvinnliga kollegor inte har arbetsledningstjänster ännu. Det kan inte vara ett sammanträffande. Hur kommer det sig att vi är så dåliga på att se kompetens som kompetens, och inte stirra oss blinda på kön och fördomar?<br />
<br />
Om det nu är såhär. Mönstret kan vara en slump. Men när jag pratar med vänner verkar det inte så, och då känns det tungt och trist. Har vi inte kommit längre än så här?<br />
<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-82032859252653600222014-06-09T11:27:00.000+02:002014-06-09T11:27:37.874+02:00om tron, i grundenJag har för vana att planera in ett "öppet hus" för konfirmander och deras släktingar dagen innan konfirmationsgudstjänsten. Det är roligt att få träffas under mer avslappnade former och få avsluta tiden ihop på det sättet, eftersom de flesta konfirmander ska hem direkt för mottagningar och dylikt på själva dagen.<br />
I helgen hade vi vårt, och det var fullt med glada föräldrar och gott fika och spännande samtal. Vi talade om Augustinus, bikten, Jung, Heather Nova, tolvstegsprogrammen, Thomas av Aquino, intelligent design, Marcus Aurelius, kristendomens inneboende radikalitet, dopet, Hitchens osv. Det är så spännande att möta människor med tankar och funderingar!<br />
<br />
En sak vi talade om är huruvida människor har ett anlag för tro. Samtalet fördes på engelska, så jag gjorde en distinktion mellan "faith" och "belief", och definierade det första som en tilltro till något större än mig själv, och därmed någonting som är medfött hos alla. Det andra är, i min definition, ett sätt att finna plats för denna tilltro inom ett trossystem. Dessvärre har svenskan samma ord för dem båda, precis som vi beklagligt nog har samma ord för "parish" och "congregation".<br />
<br />
Hon som jag talade med såg "faith" mer som en förmåga. Vissa är musikaliska, andra har tro. Jag hävdade att "faith" i min tolkning är en slags anlag, en grundläggande nödvändighet för ett liv tillsammans med andra. Babyn har inte svårt att tro, eftersom allt runtomkring den är större och oförståeligt. I själva verket är denna tro, denna tillit, nödvändig, eftersom babyn är helt beroende av allt det stora och oförståeliga. I den tolkningen kunde vi mötas.<br />
<br />
Detta är också grundtanken som gör det möjligt att döpa spädbarn. Ett sakrament "fungerar" när det tas emot i tro. Om tro skulle vara någonting som är färdigformulerat, något som har bestämda regler och dogmer, då skulle vi vara tvungna att vänta. Men nu handlar det mycket mer om "faith" än "belief". Kanske, och nu tänker jag lite löst, är det i själva verket så att dopet hjälper människan att ge sin "faith" uttryck i "belief"?<br />
<br />
Vidare tänker jag att det egentligen är mer förödande för en människa att förlora "faith" än "belief". Kläderna som omger tilltron kan vara olika, den kan till och med yttras i oreligiösa termer (vilket jag upplever att det finns ateistiska tänkare som gör, tex Alain de Botton). Men förlorar en människa sin tilltro, då blir det svårt för henne att leva med andra människor, hon förlorar hoppet.<br />
Följden blir, och detta kanske är kontroversiellt, att jag ser det som oändligt mycket viktigare i mitt uppdrag som präst att hjälpa människor att känna "faith" än "belief". Jag är glad och tacksam över min kristna tro, och berättar gärna om den. Men budskapet från Gud är om och om igen "Var inte rädd." Var inte rädd, ha tilltro.<br />
<br />
I konfirmationsgudstjänsten predikade en av våra konfirmander om vikten av församling (som i "congregation"). Hon uttryckte det som en gemenskap där inte alla behöver tro allt, men vi gör det tillsammans. Tillsammans tror vi. Tillsammans uttrycker vi "belief", för att vi har "faith" tillsammans.<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-90956330887878952622014-05-28T23:55:00.003+02:002014-05-29T00:06:05.307+02:00bakom de stängda dörrarnaUppdrag granskning då... Det enda jag riktigt upprörs över, angående metoden, just nu är att det bland många verkar finnas mer empati med prästerna som utsattes för smygfilmningen, än de många homosexuella som utsatts för botförsök.<br />
<br />
Jag betvivlar inte för en sekund att prästerna känner omsorg och vill hjälpa till. Men även omsorg och hjälpvilja kan leda enormt fel, framförallt om man bekräftar något som inte ska bekräftas, en riktigt vanlig fara i själavårdssammanhang. Dessutom går dessa av mina kollegor rakt emot vad Svenska kyrkan lär. I jämförelse med detta är wallraff-metoden den mindre synden. Det är besvärligt att inte kunna försvara sig, det är det absolut. Men vad 17? Barndomstrauman?<br />
<br />
Tack och lov är vi många tusen präster som inte anser att homosexualitet är en sjukdom.<br />
Tack och lov är vi många tusen präster, och många många fler bland kyrkans folk, som välkomnar människor av alla sorter. Människan är skapad till Guds avbild, och Gud gör inte misstag. Sexualiteten är en central del av människans identitet, och som sådan älskad och sedd av Gud.<br />
<br />
Ärkebiskop Anders om det hela:<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="//www.youtube.com/embed/MaV-mUUtngE" width="560"></iframe>Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-6560683293710069712014-05-26T23:46:00.002+02:002014-05-26T23:53:19.176+02:00det är de andras felDen här helgen.<br />
Kommer vi att minnas den? Kommer vi att minnas dagen då sverigedemokraterna var största parti i ett antal skånska kommuner? Då var fjärde fransman som pallrade sig till valurnorna röstade på Front National? Då det Israelflaggbrännande ungerska nazistpartiet Jobbik fick nästan 15% av de ungerska rösterna? Då Dansk folkparti var det största partiet i vårt grannland?<br />
Och detta dagen efter att en terrorist skjutit mot det judiska museet här i Bryssel och dödat flera människor. Dagen efter det, dagen efter att folk blivit mördade för att de är judar, röstar alltså folk på ett parti som vill registrera judar, och på en massa andra partier som tycker att det är fel att ge en fristad till människor som flyr med anledning av förföljelse på grund av etnicitet eller religion.<br />
<br />
Jag hoppas det. Jag hoppas att vi minns och skäms och förenar oss i kampen mot mörkret.<br />
<br />
Men idag är det inte det jag ser.<br />
<br />
Jag ser en högerlutande vän som ger skulden för SDs frammarsch på vad han hävdar är vänsterpartiernas invandringsfientliga retorik. Han menar fackets krav på lika lön, antar jag. Men för mig låter det som en vilja att lägga skulden långt ifrån sig själv. <i>Det är de andras fel.</i><br />
<br />
Jag ser besvikna pirater diskutera resultatet, och rätt så omedelbart är det feministernas, och framförallt FI!s fel. De har varit oärliga och populistiska, säger debattörerna. <i>Det är de andras fel.</i><br />
<br />
Jag ser vänner och bekanta posta statistik över skånska städers valresultat från en tidnings valspecial, och genast konstaterar någon att Skåne borde ges tillbaka till Danmark, någon postar en bild av apor i samma tråd. Skåne är det stora problemet, <i>det är de andras fel.</i><br />
<br />
Det diskuteras om demonstrationerna och mediauppmärksamheten är det som gett SD framgångarna, och debattens vågor går höga om nyttan eller skadan med visselpipor och vända ryggar och granskande tidningsartiklar. Det är aktivisternas, medias, <i>de andras fel.</i><br />
<br />
Det är de andras fel. Det är vänsterns fel, feministernas fel, skåningarnas, aktivisternas eller medias fel.<br />
Vem och vilka är nästa syndabock?<br />
Den där retoriken, vänner, leder oss rakt ut i samma träsk som SD, Front National, Jobbik.<br />
<br />
De som ska skyllas för SDs framgångar är helt enkelt de som röstade på SD. Men det är inte egentligen den stora frågan.<br />
<br />
Frågan är snarare varför de gjorde det? Varför super Jeppe egentligen? Hur kommer det sig att vi lever i ett land där tio procent av de som röstade tycker att Sverigedemokraternas program låter bättre än de andra partiernas? Och hur i hela fridens namn kommer det sig att vi lever i ett land där hälften av de röstberättigade inte kunde tänka sig att använda varenda verktyg i sin låda för att bekämpa mörkret?<br />
<br />
Det är <u>inte</u> de andras fel. Det är allas vårt fel. Vi lät det komma hit. Vi har skapat det här.<br />
<br />
Men nog med grävande i det. Det oändligt mycket viktigare är: det är val igen om mindre än fyra månader. Vad tänker du göra, redan idag eller i morgon, för att vända vinden av rädsla och hat? Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-19729111706884858172014-05-04T21:43:00.000+02:002014-05-04T21:43:13.877+02:00det var då värst vad matt jag blevJag har kört bil i fyra timmar den här helgen.<br />
Jag repeterar.<br />
Fyra timmar.<br />
<br />
Resultatet, förutom ett rätt förtjust leende och en viss känsla av duktighet, har varit total utmattning.<br />
Psykisk och fysisk matthet av sällan upplevt slag. Uppenbarligen är jag inte riktigt van att koncentrera mig så hårt, och vara så på. Det är väl bra, antar jag, att skärpa sig så, men jag blev en smula överrumplad.<br />
<br />
Så #blogg100 dog till slut helt och hållet. Jag ska hålla i ändå, blogga mer än tidigare, även om kanske inte varje dag blir aktuellt. Och det ska bli skönt med ordentlig vila i morgon. Det enda som är planerat är att rösta. Du glömmer väl inte EU-valet? Förhandsröstningen för oss utlandssvenskar sätter igång i morgon, och<a href="http://www.val.se/val/ep2014/rostmottagning/utlandsmyndighet/12.html" target="_blank"> här</a> finns tider och platser.<br />
<br />
Och så vill jag hurra lite för tuffaste tuff-kvinnan <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Elfrida_Andr%C3%A9e" target="_blank">Elfrida Andrée</a>. Jag hörde en av hennes pianotrios idag i konsert, och hjälp, vad hon kunde skriva musik! Förutom att vara rent allmänt urtuff.<br />
<br />
Och till slut: May the Fourth Be With You. <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Star_Wars-dagen" target="_blank">Internationella Star Wars-dagen</a> har i alla fall gett mig ett leende på läpparna idag.Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-62254782651488489362014-05-02T20:08:00.002+02:002014-05-02T20:08:37.957+02:00en dag som inga andraIdag har jag kört bil i Bryssel, i två timmar. Och ingen dog. Körlärare Marc lotsade mig tålmodigt genom kopplingar, <strike>lite</strike> alldeles för hastiga inbromsningar och <strike>något litet</strike> tre motorstopp. Men attans vad roligt det var!<br />
<br />
Nu ska jag färga min 10,5-årings hår fläckvis lila.<br />
<br />
Och i lägenheten bredvid, där nån "syndicat"(fack)-typ bor, sjungs Marseljäsen högt och möjligtvis berusat.<br />
<br />
Så kan det vara, en fredag i Bryssel.<br />
<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-35824062072308213912014-05-01T16:47:00.000+02:002014-05-01T16:47:01.906+02:00sköna maj välkommenApril firades ut med middag hos vänner, såväl halvnya som helnya. Det blev ordentligt sent, och i morse när jag vaknade låg det snö på marken. Det ska bli skönt att komma hem, även om detta har varit en härlig resa.<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-31367469393789474002014-04-29T07:17:00.001+02:002014-04-29T07:17:52.926+02:00många flugor med en smällMånga av de här resorna jag gör blir intensiva och fulla med en massa nyttigt/roligt. I helgen var det, som sagt, vänner och gudstjänst som gällde. Igår var jag på mottagning för en facklig kollega, och sen blev det middag. Men innan mottagningen hann jag med en fika med vännen H, som bor med den här utsikten över Stockholm. Fint, eller hur?<br><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5Pqo-lC50mXEwumh9hHSqOl0TswKy1_Mj7Al2-xGgTUJvRltF4VSjCawD4whKpMa7QgprQstgHHlxgL3VwSpRDAh-PAxJK2FE0Bf51ExLhVvuS820QQiiKQVC9wzGUwR_Q00vWBd54ZoU/s640/blogger-image-1852070259.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5Pqo-lC50mXEwumh9hHSqOl0TswKy1_Mj7Al2-xGgTUJvRltF4VSjCawD4whKpMa7QgprQstgHHlxgL3VwSpRDAh-PAxJK2FE0Bf51ExLhVvuS820QQiiKQVC9wzGUwR_Q00vWBd54ZoU/s640/blogger-image-1852070259.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;"><div style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Och så bodde jag hemma hos vännen J, och efter jag kom hem från middagen satt vi uppe längre än två nästan-tanter borde och pratade strunt.</div><div style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Alltså är jag lite trött nu, men piggnar till allt eftersom. Jag har en dag av fackliga förhandlingar framför mig. Först lönerevision, sedan arbetsgrupp för kollektivavtal. Kul och viktigt!</div></div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-69282129306528843252014-04-27T22:40:00.001+02:002014-04-27T22:40:46.257+02:00utlandskyrka...fast hemmaI eftermiddags höll jag den engelskspråkiga, ekumeniska gudstjänsten i Lunds domkyrka.<br />
<br />
På många sätt var det var som att vara hemma i utlandskyrkan. Folk gled in fem minuter för sent, kände varandra och hälsade, tog roller och ägde sin gudstjänst. De sjöng med i bekanta psalmer ("We used to sing this a lot back home in Kentucky!"), nickade igenkännande vid vissa passager i <a href="http://prastflickealster.blogspot.se/2014/04/doubting-thomas-2nd-sunday-in-easter.html" target="_blank">predikan</a>... Det fanns skillnader också, förstås. En så multikulturell församling har vi sällan i Bryssel. I dopkapellet i domkyrkan fanns i kväll människor från Tjeckien, Kina, Nigeria, USA, England, Indien och en massa andra länder.<br />
<br />
Men vad roligt det var att få vara en del av detta! En liten bit utlandskyrka, fast hemma i Sverige. Och så viktigt det är. Brysselförsamlingens fd volontär A satte ord på anledningen när hon konstaterade att det kändes konstigt och lite fel att fira gudstjänst på engelska. Vårt språk bär så mycket mening, ligger så nära vilka vi är som människor, hur vi tror och talar och älskar, att möjligheten att få be och sjunga på sitt eget modersmål är enormt viktig. Det är anledningen till att utlandskyrkan finns, även om många svenskar runt omkring i världen skulle kunna gå i de lokala församlingarna, och det är anledningen till att gudstjänster firas på andra språk i Sverige. Det är nyttigt att möta annat, tankeväckande och upplivande, men det är skönt att få vila i det egna också.<br />
<br />
Och ändå, trots språkskillnader och kulturskillnader, delar vi samma Gud, samma ordning, samma bröd. Det är nåd. Det är evangelium.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-22535939553469733482014-04-26T16:04:00.002+02:002014-04-26T16:04:56.452+02:00hemma kan också vara ett annat hemSitter på balkongen hemma hos bästa vännerna och skriver predikan för morgondagens gudstjänst (i Lund, på engelska!). Barnet och jag gick en vända på stan innan, köpte skolavslutningsklänning och strumpor, och njöt av vårvärmen. Nu har jag en filt runt benen, och alldeles nyss kom N ut och svepte en sjal runt mina axlar och frågade om jag vill ha te, för så himla varmt är det inte i skuggan och vinden. Men insidan, den är varm.<br />
Detta är en sådan plats där jag bara kan vara. Hit vet jag att jag kan komma när som helst. Här får jag sjunka ner i ett soffhörn och vara precis så social som jag önskar. Här är jag fin och klok och rolig, här är jag hemma.<br />
Och jag sitter här och förundras över alla dessa människor som hävdar att familj endast har med blodsband att göra. För mig är detta familj. Det betyder inte att min mamma och pappa B och mina systrar inte är min familj, utan bara att jag vägrar att sätta gränser för kärleken.<br />
<br />
Min familj är de människor som älskar mig och skulle finnas där för mig oavsett hur livet vänder sig. Och hemma är platserna där detta blir tydligt.<br />
<br />
Tillbaka till predikan. Fåglarna kvittrar, snart är det dags för lite kaffe. Här hemma.<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-46101368542432201392014-04-24T23:35:00.001+02:002014-04-24T23:37:04.183+02:00flyga och flängaJag har alltid varit lite "flängig" av mig.<br />
Inte så att jag har haft svårt att hålla jobb eller uppdrag, inte alls. Tvärtom stannar jag i allmänhet länge i såväl vänskaper, relationer och jobb. Men jag är nyfiken och intresserad av nätverk, människor, platser, sammanhang, kunskap... Alltså studerar jag mycket (inte så värst långt från 500 högskolepoäng nu), läser, lär känna nya människor. Och reser. Inte för att jag är trött på platsen jag är på, inte alls. Utan för att jag vill se ännu mer!<br />
<br />
Så i morgon är det dags igen. Inte i första hand till en ny plats eller ett nytt sammanhang, den här gången, utan för att stärka och bekräfta vänskaper och uppdrag. Vi, hela familjen, ska spendera helgen med bästa vännerna i Malmö. Men eftersom jag är som jag är passar jag på att hålla den engelskspråkiga gudstjänsten i Lunds domkyrka också. För att det är utmanande och kul!<br />
Sedan åker jag till Stockholm och Uppsala för att jobba fackligt (utmanande och kul!), ha ett vigselsamtal och träffa vänner. Relationer och utmaningar. Härliga dagar!<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-76447079426127627322014-04-23T22:38:00.001+02:002014-04-23T22:38:40.576+02:00ordOrd har makt.<br />
Sitter och väger dem. Det ordet eller det? Vad betyder det om jag väljer si eller så?<br />
<br />
En präst är "Verbi Divini Minister", det gudomliga ordets tjänare. Vi jobbar med ord, för Ordets skull. Men inte är det lättare för det.<br />
<br />
Det skrivs på många saker just nu. En text för en organisation. En predikan på engelska. En ansökan. Orden dansar runt, hittar rätt eller förkastas. Håller sig just utom räckhåll, eller fångas lätt, alltför lätt.<br />
<br />
Stryker och skriver om. Klipper ut, klistrar in. Ord överallt.<br />
Och ändå kanske den största konsten, som alltid, är att veta när det räcker. När det är gott nog.<br />
<br />
I kväll är det nog just precis...här.<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-85732975293336087152014-04-22T23:17:00.001+02:002014-04-22T23:17:09.098+02:00bäst just nuOch i morgon. Och i övermorgon.<br />
<br />
Vänner.<br />
<br />
Ibland hittas de på oväntade platser. Ibland krävs det en smula ansträngning. Ibland smyger sig vänskapen på och är alldeles naturlig.<br />
<br />
Och ja, detta är delvis i anledning av dig, <a href="http://boklov.se/brus/" target="_blank">J</a>, och din fina familj. Tack för i kväll.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-33414761692852531862014-04-21T12:40:00.000+02:002014-04-21T12:40:02.020+02:00annandagIngen gudstjänst idag (har glömt fråga varför, måste göra det i veckan), och jag är ledig.<br />
Inget smink, klänning på, bara ben. Läser <a href="http://karintidbeck.com/2014/04/21/this-years-hugo-short-story-nominees/" target="_blank">noveller</a>, blänger surt på godiset (och håller mig undan).<br />
Går ut i solen.<br />
Väntar på familjen som anländer senare i eftermiddag.<br />
Kanske skulle vi ta en sväng till de <a href="http://www.monarchie.be/fr/palais-patrimoine/serres-de-laeken" target="_blank">kungliga växthusen</a> i kväll? De lär vara fantastiska i kvällsljus.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmSGRlkJAZjgzn3E973ZMbH1YjqkMo66P6VnNKbvqBIA1Vd7nvsglqbXw8aRzNJDplO4KnI3eJiCNjGsBrHcut09ZoI_12VdhGHrpnBBxKwsVDJ3bZokof0JQNScetEYyzHTkTOYkbz6mo/s1600/IMG_6406.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmSGRlkJAZjgzn3E973ZMbH1YjqkMo66P6VnNKbvqBIA1Vd7nvsglqbXw8aRzNJDplO4KnI3eJiCNjGsBrHcut09ZoI_12VdhGHrpnBBxKwsVDJ3bZokof0JQNScetEYyzHTkTOYkbz6mo/s1600/IMG_6406.JPG" height="320" width="320" /></a></div>
<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-31150246688691301602014-04-20T17:43:00.000+02:002014-04-20T17:43:20.045+02:00saknadDet är något alldeles extra trist med att fira påsk själv.<br />
Jag efterfrågar ingen ömkan. Det är inte det minsta synd om mig, egentligen.<br />
Men när det är sol och påsk och allt är härligt… Då vill jag vara med de jag älskar.<br />
<br />
Saknar. Längtar. Snart.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-36435904554240188462014-04-19T19:32:00.000+02:002014-04-20T00:52:51.743+02:00"men du är ju aaaaalltid på facebook!"Alternativa rubriker: "Det var då värst vad folk ska ha åsikter om hur andra tillbringar sin fritid." eller "Det hade varit skönt att inte behöva skriva den här bloggposten."<br />
<br />
En smula irritation kanske anas. Ända sedan jag skaffade mig en sida på facebook (typ år 2007), har vänner och bekanta haft åsikter om hur mycket tid jag spenderar där. Mest har dessa åsikter kommit från folk som inte spenderar någon nämnvärd tid på facebook, men som ser att jag är online, eller har kommenterat någonting eller gillat något, och detta har hamnat bland deras notiser, och så tycker de att jag ju inte verkar göra annat än att facebooka. Oftast finns en underton av "har du inget annat vettigt att göra?".<br />
Här är min apologi.<br />
<br />
1. Att vara online på facebook är INTE samma sak som att aktivt ägna tid där. Jag spelar inga facebook-spel alls, till exempel. Emellanåt visar FB att jag är online när jag inte är det, eftersom det är kopplat till min mobil och Messenger-appen är korkad och stänger aldrig riktigt ner. Däremot är det sant att jag är inloggad de flesta kvällar, flera timmar. Ibland ser man mig inloggad under dagtid. Då kan det vara vettigt att minnas att mina arbetstider inte är som de flestas, bland annat är jag helt eller delvis ledig på dagtid ett par vardagar i veckan.<br />
<br />
2. På facebook sker det mesta av mitt sociala liv. Mina vänner finns där, och chattfunktionen har varit en riktig räddningsplanka när jag har känt mig ensam och isolerad här i utlandet. Större delen av de timmar jag befinner mig inloggad på facebook befinner jag mig i samtal med vänner och familj i Sverige, USA, Australien och andra ställen. Det är den absolut mest användbara funktionen med FB, i mina ögon, och den jag använder mest. I gengäld tittar jag nästan aldrig på TV. Jag vet inte ens hur vår fjärrkontroll funkar! Många av dem som har åsikter om mitt facebookande sitter framför TVn två-tre timmar varje kväll. Vilket är minst socialt, tycker du?<br />
<br />
3. Kanske en fjärdedel av mina FB-vänner är amerikaner, och tvärt emot vad många sällan- eller icke-användare av FB verkar tro handlar dessa om riktiga vänner som jag har träffat i verkligheten. Av mina 745 facebookvänner är det kanske ett tiotal som jag aldrig har träffat, och de är vänners vänner som har sökt kontakt med mig. Om jag vill hålla kontakten med dem, och det vill jag, är FB det överlägset bästa sättet, och kvällarna den tid som är möjlig pga tidsskillnaderna.<br />
<br />
4. Jag använder FB också i min egenskap av präst, men ganska sällan på formell arbetstid. Jag uppdaterar församlingens FB-sida, men det tar inte särskilt lång tid. Den stora fördelen vad gäller användning i tjänsten är kontakten med församlingsbor. Det är omöjligt att räkna hur många timmar jag har ägnat åt FB-samtal av själavårdskaraktär, eller svarat på teologiska frågor, eller informerat om vad som kommer hända på söndag, eller pratat framtid och liv och död i mer allmänna termer med konfirmander, ungdomar, konfaföräldrar, andra församlingsbor och så vidare. Det är helt enkelt mycket mycket lättare för de allra flesta att skicka iväg ett facebook-meddelande än att ringa, framförallt när ångesten griper tag klockan 23. Om prästen då är online, sänks tröskeln avsevärt.<br />
<br />
Så, nästa gång du tänker "Det var då värst vad hon är online ofta, har hon inget bättre för sig?", fundera ett varv till innan du kläcker ur dig något dumt. Vi människor är olika. Våra behov av värme och närhet och mänsklig kontakt är rätt lika, men vi har väldigt olika sätt att hantera de behoven. I mina ögon finns det inte en online-värld och en verklighet utanför den, jag ogillar skarpt begreppet IRL (In Real Life) som någon slags beskrivning av allt som inte sker på sociala media. Allt handlar om relationer, och både som vän, som dotter, syster, kollega och präst är relationer något jag ska syssla med. Detta är ett av många sätt som jag gör det. Om du inte förstår för att det inte är ditt sätt, försök då i alla fall tänka att även de sätt att sköta relationer som du inte förstår inte behöver vara sämre för det.<br />
<br />
Om du inte dömer mig för mitt facebookanvändande, lovar jag att inte döma dig för Let's Dance-tittandet. Deal?<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-78744138451694419102014-04-18T16:23:00.000+02:002014-04-18T16:28:08.047+02:00döden och livet<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjZn3DU6WbeOI_Eh0KOv8E49fbUhiNyWLB7klsSgez3VGAw24oIpCBmtC8p5O7dCREnB_kqKw_gf7wNnpAc-Su7oHhzFZc5mmzdK3ldtmkq91udDu_Ik-FTOlvd4BUL9bnuMW16oqoT1op/s1600/bild-7.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjZn3DU6WbeOI_Eh0KOv8E49fbUhiNyWLB7klsSgez3VGAw24oIpCBmtC8p5O7dCREnB_kqKw_gf7wNnpAc-Su7oHhzFZc5mmzdK3ldtmkq91udDu_Ik-FTOlvd4BUL9bnuMW16oqoT1op/s1600/bild-7.JPG" height="320" width="320" /></a></div>
<br />
På väg från korsvandring i <a href="http://www.kvistoftaforsamling.se/kontakt/vara_kyrkor/rydebacks_kyrka" target="_blank">Rydebäcks kyrka</a>, slås jag, som alla långfredagar, av kontrasterna.<br />
Stillheten och tyngden och sorgen och allvaret i kyrkan.<br />
Och utanför: sol, barnskratt, kvittrande fåglar, människor som handlar mat och smågnabbas, påskbuketter och fjädrar till salu.<br />
Och det skaver. Och det är som det ska vara.<br />
<br />
Livet stannar inte för att någon dör.<br />
De som sörjer, oavsett om vi sörjer en som varit död i knappt tvåtusen år, eller en som dött i år, lever mitt bland barnskratten och solen.<br />
<br />
Och jag tänkte, där jag vandrande hemåt bland radhusen och villorna, att det är för barnskratten och fågelkvittret och sorgen som Han dör.<br />
Det är för att dela allt det som är vår verklighet som Han dör.<br />
<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-46774697041182809882014-04-18T12:22:00.001+02:002014-04-18T12:22:15.897+02:00långsamma dagarSkärtorsdag. Långfredag.<div>Dagar tillbringade runt mammas matbord, i tystnad med tidningarna, klappandes hundar, i samtal och skratt. </div><div><br></div><div>Långsamma dagar, sköna dagar. </div><div><br></div><div>I gudstjänst och i gemenskap. Skärtorsdagsmässan, korsandakten. Eftertanke, stillhet, glädje, sorg.</div><div><br></div><div>En jättelik valp och god mat. Djup sömn och halsont. Kärlek och närhet. </div><div><br></div><div>I väntan på uppståndelsen.</div><div><br></div>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-69578391869942142462014-04-16T21:00:00.004+02:002014-04-16T21:00:55.321+02:00staaaaaan!Idag åkte vi in till Malmö.<br />
För den här extroverten är det oändligt mycket mer avslappnande att vandra runt i stan, än att gå stillsamma promenader längs stranden. Jag njöt. Massor med folk, strålande sol, fika först med vännen K, och senare en kaffe i solen med vännen N. Och lite handlande av ditt och datt, och en ny frisyr till barnet.<br />
En riktigt skön dag.Unknownnoreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-48292921519415741922014-04-15T14:00:00.001+02:002014-04-15T14:00:25.569+02:00det där med ålderJag minns så tydligt hur jag och mina gymnasievänner kunde fnysa åt "de där 40-åriga direktörerna" som den stora bromsklossen i världen, de som var trista och grå, de som tjänade skottkärrsvis med pengar.<br />
Jag minns hur jag som ung vuxen i tjugoårsåldern noterade hur alla kvinnor över 40 klädde sig i kultursjok (ni vet, asymmetriska linnetunikor från designers som bor i skånelänga på Österlen) i svart eller limegrönt, hade tvärrandiga strumpbyxor i komplementfärger, hellugg, foträta skor, röda glasögon och silverbrosch/träbrosch föreställande tulpan i med matchande tvärrandig stjälk.<br />
<br />
Och jag märker hur jag pratar mindre och mindre om hur de däringa fyrtioåringarna är för varje år som jag kommer längre från 30.<br />
<br />
Faktum är ju att en rätt stor procentdel av min umgängeskrets nu är över fyrtio. Det är endast för att jag bor i en stad där man får barn sent som jag fortfarande är yngre än majoriteten av mina konfirmanders, eller dotterns klasskompisars, föräldrar men det är inte med någon större marginal.<br />
<br />
I höst fyller jag 40. Det fyller mig, än så länge i alla fall, inte med någon nämnvärd fasa. Livet bortom den stora krissiffran verkar vara rätt behagligt. Det finns mycket jag inte saknar med att vara tonåring eller i tjugoårsåldern, eller ens med att vara 30+. Men kanske har det också att göra med att jag har ett ganska rörligt yrke, vänner som finns i kreativa jobb och som reser lika mycket med sina barn som utan. Kanske har det att göra med att det finns en inre trygghet nu som inte fanns tidigare, en känsla av att jag faktiskt har hyfsad koll på vad jag är bra på och det jag behöver arbeta mer med.<br />
<br />
Nej, någon fyrtioårskris förutser jag inte, men gräv gärna fram det här blogginlägget och vifta framför mig ifall jag gömmer mig under en filt den 27 september i år. Detta blir ett roligt och spännande år, både före och efter den stora födelsedagen. Jag hoppas att jag aldrig slutar vara nyfiken och vetgirig, aldrig slutar resa och träffa nya vänner. Då spelar inte åldern någon som helst roll.<br />
<br />
Dessutom är jag faktiskt snyggare nu än jag var när jag var 20, så det så.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-85420412943952832242014-04-14T11:27:00.001+02:002014-04-14T11:33:48.857+02:00gubben noa, gubben noa var en hedersmanIgår kväll gick maken och jag och såg <a href="http://www.imdb.com/title/tt1959490/?ref_=nv_sr_1" target="_blank">Noa</a>. Följande text kan innehålla spoilers.<br />
<br />
Först av allt - detta är INTE en film man tar sina barn till. Den skiljer sig enormt mycket från de pastellfärgade bilderböckerna med lyckliga små djur och en leende Noa. Snarare skymtade Dorés bibelillustrationer förbi då och då.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSbFYP47nLvNCJotLkT_ZmqS8C0eEe1o9TwgyzMOwE9xA0L4x8hD4wVDGY5ArRQr-XTklqRt7jsM0MMS_NwxMj4B4CjlCUwlEQWV0qvSjpR7ujC0OB79ps9KSZiBp3PPYHepd_-Vu-VtvQ/s1600/460px-Gustave_Dore%CC%81_-_The_Holy_Bible_-_Plate_I,_The_Deluge.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSbFYP47nLvNCJotLkT_ZmqS8C0eEe1o9TwgyzMOwE9xA0L4x8hD4wVDGY5ArRQr-XTklqRt7jsM0MMS_NwxMj4B4CjlCUwlEQWV0qvSjpR7ujC0OB79ps9KSZiBp3PPYHepd_-Vu-VtvQ/s1600/460px-Gustave_Dore%CC%81_-_The_Holy_Bible_-_Plate_I,_The_Deluge.jpg" height="320" width="245" /></a></div>
<br />
Det är tveksamt att ta konfirmander till den här filmen. Inte utan en rejäl dos av historisk-kritisk bibeltolkning innan, och inte utan att vara beredd på en konfirmandgrupp som möjligtvis kommer känna mer sympati för de människor som drunknar, eller Noas ende mer rebelliske son, än för Noa själv eller framförallt Gud.<br />
<br />
Filmen gör avsteg från bibeltexten i en del fall. Vissa av dessa är baserade på <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Henoks_bok" target="_blank">Henoks bok</a>, en apokryfisk (dvs en biblisk bok som inte ingår i kanon [=de böcker som utvalts att ingå i den officiella Bibeln]) judisk bok som tillskrivs Noas farfarsfar Henok. Andra är baserade på assyrisk eller babylonisk legend (liksom faktiskt hela tanken på syndafloden!), och ytterligare andra är påhitt av filmmakarna för att fylla ut hål eller göra dynamiken mellan personerna mer spännande.<br />
<br />
Jag har inga större invändningar mot någon av tilläggen, faktiskt. De varken minskar eller ökar vidrigheten i berättelsen.<br />
<br />
Noa är en hedersman av klassiskt gammaltestamentligt snitt. Han gör det som han blivit tillsagd, och tar sin familj med sig, alldeles oavsett hur de förhåller sig. Däri finns filmens grundläggande konflikter. Dels mellan Noa och Ham, eftersom Ham är mer nyfiken och mer självständig än vad som är nyttigt för en pojke i ett bokstavligen patriarkalt system att vara, och dels mellan Noa och resten av hans familj när han, i en snygg parallell till Abrahams offer av Isak, vill döda Sems döttrar.<br />
<br />
Det här tjurnackade förhållningssättet, att göra vad som krävs oavsett konsekvenserna, är också den kvalitet som gör att Noa är den utvalde. Han får det gjort, som han själv konstaterar. Han är inte godare eller bättre än någon annan, men han fullföljer det som måste göras. Det är en obehaglig tanke. Skulle Gud (som kallas Skaparen i filmen) verkligen föredra en man som struntar i känslor och konsekvenser framför en som visar barmhärtighet? Det visar sig att det inte är så enkelt.<br />
<br />
Noa väckte många känslor hos mig och hos maken. Jag var mest fascinerad, vände och vred på skillnaderna mellan filmen och Bibeln, uppskattade att Aronofsky inte på något sätt väjde för mörkret eller de enorma <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Survivor_guilt" target="_blank">skuldkänslor</a> den överlevande familjen måste känt. Den märkliga lilla bibeltexten om hur Noa dricker sig berusad efter att ha gått i land får därmed en mycket rimlig kontext. Maken var arg, både på Noa och på Gud. Vi hade ett långt samtal i bilen hem om mänsklighet och Gudsbild och GT gentemot NT och så vidare.<br />
<br />
Många kristna har haft många invändningar mot filmen. Utan att ha satt mig särskilt grundligt in i anledningarna till detta skulle jag tro att den främsta invändningen är en känslomässig en. Berättelsen är för gräslig, för mörk och våldsam, målar Gud i ett närmask psykopatiskt ljus. Där kommer den historisk-kritiska läsningen i alla fall mig till hjälp. Bara för att Gud sägs göra alla dessa hemskheter (och många fler i Gamla testamentet) betyder det inte att det faktiskt är så att Gud har gjort dem. Bibeln berättelser är vittnesmål om ett folks brottning med tillvaron och Gud. Ibland är dessa berättelser legender (med avsevärd inspiration från andra legender i närområdet), men det betyder inte att det som är berättelsens kärna, relationen mellan Gud och folk och det senares sökande efter mening, är mindre sann. Vi människor vill så gärna ha en förklaring till allting, och helst en syndabock som inte är vi, att vi tillskriver Gud mycket vi inte kan hantera på annat sätt. Många gör likadant idag. Enligt vissa orsakades orkanen Katrina av Guds vrede mot homosexuella.<br />
<br />
Men Gud är inte sådan. Gud är inte en micromanager, inte en voyeuristisk psykopat. Gud är inte heller annorlunda under gammaltestamentlig tid än under nytestamentlig (den tanken är rätt vanlig, men den målar judisk tro i ett rätt obehagligt ljus), men <i>berättelsen</i> om Gud är annorlunda. Gud försöker och försöker och försöker nå oss med sin kärlek, och vi missförstår, eller vänder oss bort, eller svarar lite ljumt då och då. Till slut ger Gud upp sin gudomlighet för att komma oss nära, så nära så att Gud blir en av oss, så nära så att Gud dör för och med oss. Nu är vi i Stilla veckan, och vilken tid är mer lämpad att minnas just Guds svaghet och kärlekstörst än just den här?<br />
<br />
Tillbaka till filmen. Jag är nämligen inte helt nöjd, trots allt.<br />
Invändning ett: Om vi nu befinner oss i ett mytiskt förflutet, komplett med stenjättar och märkliga maskiner (estetiken är rätt mycket Mad Max emellanåt), och kvinnorna har byxor och är barhuvade, kunde inte då relationerna varit mindre patriarkala? Noas hustru Naameh (woohoo, hon har ett namn!) har en konversation med uråldrige farfarsfar Metushelach om att försöka påverka Noa till att låta pojkarna få hustrur och barn, och Metushelach påminner henne om att det är Noas beslut och bara hans. För övrigt är filmen synnerligen heteronormativ också, även om det nog är svårt att komma ifrån i en berättelse där heterosexuell tvåsamhet är i själva kärnan, och den är tack och lov inte så betonad som den skulle kunnat vara.<br />
Invändning två: Alla skådisarna är vita som snö. Det finns inte en enda minoritet representerad, varken på eller utanför arken. Det hade väl åtminstone varit klädsamt om folket hade sett ut som man gör runt Medelhavet? Att, som vissa bloggare gjort, begära att Ham skulle se afrikansk ut (enligt traditionen att han var afrikanernas stamfader) skulle orsakat en hel massa nya problem med hur afrikaner avbildas, med konflikten mellan honom och Noa och så vidare, men man kunde i alla fall valt att låta familjen se ut som de kommer från Mellanöstern.<br />
Båda dessa invändningar känns som eftergifter gentemot en mer konservativ del av amerikansk kristenhet, något som verkar ha misslyckats helt. De avskyr filmen.<br />
<br />
Aronofsky är modig som tar sig an en så pass våldsam och kontroversiell bibeltext och gör den till en enorm Hollywoodproduktion, och jag är glad att den gjordes. Den kunde gjorts en liten smula bättre, men i det stora hela är jag nöjd. Ska bli spännande att höra och läsa vad andra svenska teologer och andra tycker.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8289550424273082006.post-54385460239452132382014-04-13T16:25:00.001+02:002014-04-13T16:25:04.684+02:00lägesrapport9-13 hyfsat upprätt (frukost + bilfärd + gudstjänst)<div>13-16 horisontellt (soffa, mmmm)</div><div><br></div><div>Prognos:</div><div>16-19 blandade lägen (behöver kaffe)</div><div>19-22 vertikalt, i allmänhet sittande (bilfärd + bio: Noa)</div><div>22-24 horisontellt (soffa -> säng)</div><div><br></div><div>Semestern levererar.</div>Unknownnoreply@blogger.com0