På måndagkvällen, efter besöket på Bureau des Étrangers, och efter allehanda mysigheter under dagen, vaknade barnet av att hon kräktes över hela ryamattan. Och sängen. Och sig själv.
Och svisch, där gick veckan.
Ja, hon hade inte kräksjuka, faktiskt, utan bara en rejäl influensa. Stackarn kräks när hon har hög feber. Men hemma från skolan resten av veckan var melodin. Och nu, fem dagar efteråt, är hon fortfarande rätt blek om nosen om än glad och kvittrig för det mesta.
Hade det inte varit för det, och för att maken också var sjuk, hade detta varit en toppenhelg. Ja, förutom att jag börjar sloka lite också, så.
Men Antwerpen var fint. Dit åker jag tillbaka med glädje. Skön stämning i stan, trevlig församling. och man kan ju inte bara låta bli att gilla en stad som fått sitt namn efter att en jättes hand slängdes i floden, inte sant?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar