På onsdag morgon fick jag veta, strax efter lunch pratade jag med familjen, och på fredagen satt jag i en bil på väg ut till Bryssels krematorium. Det går snabbare här.
Det ligger lämpligt nog på Avenue du Silence. Tystnadens aveny.
Mycket är likt, men annat är det inte.
Det var en vacker plats, kyrkogården. Krematoriebyggnaden modern och funktionell, med väntrum och flera olika rum och salar för alla slags religiösa och areligiösa ceremonier. På tv-skärmar meddelades vem ceremonin gällde och var den skulle vara. Alla hade 15 minuter på sig.
15 minuter. För att ta avsked av en död älskad. Men då har de flesta haft ett privat avsked, och man ska också minnas att de flesta faktiskt inte kremeras här utan har en romersk-katolsk begravningsgudstjänst i en kyrka, följd av gravsättning.
Vi var sist på dagen, och fick därmed mer tid. Det blev en svensk begravningsgudstjänst, och under tiden började de tunga, stora snöflingorna falla över Avenue du Silence.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar