tomt

Sitter på golvet i köket i en ekande tom lägenhet. I vardagsrummet snurrar dottern omkring på soffan i ett försök att sova trots all den sprittande nervositeten och förväntan. VI har tillbringat kvällen hos de älskade vännerna N och L, ätit god mat och sådär allmänt umgåtts, pressat så mycket tillsammanstid ur den här kvällen som det bara går.
Och nu är det bara timmar kvar.
I morgon vid den här tiden kanske jag bloggar från Avenue des Gaulois i Bryssel. Gallernas aveny. Så Asterix. Så rätt.

Allt flyttstök har trots allt gått ganska så smidigt. I torsdags hämtades allt som skulle till magasin, idag det som körs till Belgien. Och någonstans är det en skön känsla att bli mer medveten om vad som är viktigt. Vilka saker (vad få de är!), vilka vyer, vilka människor. Om tre veckor avskedspredikar jag i St Andreas, och jag vet att det kommer att bli svårt. Men då vet jag också vad jag går till, och även om jag kommer att sakna vänner och arbetskamrater, en del så mycket att det kommer att göra ont, så tror jag att detta är det rätta.

On y va. Äventyret väntar.