Sitter i soffan i vardagsrummet i mitt nya hem och känner...ingenting. Ingenting konstigt eller nytt i alla fall. Det bara känns naturligt. Och en smula lustfyllt.
Jag längtar efter att vi hit våra saker (i morgon!), och att få ta lägenheten helt i besittning. Att hitta den "perfekta" möbleringen i vardagsrummet, att hänga i kläderna, fylla barnets rum med hennes leksaker. Att hitta hem, här långt borta.
Men under tiden sticker det till i hjärterötterna när jag tänker på alla er fina där hemma. Käraste N som bjöd på farvälbrunch. Fantastiske T som skyndade till finansiell hjälp. Alla de fina familjemedlemmarna. Jag kommer sakna er massor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar