fredag 13 januari 2012

en belgisk dag

Idag började jag inte förrän klockan två, och planen var att jag skulle ta mig upp samtidigt som familjen, följa dem ner, och sedan springa ett varv eller två i parken. Ha. Planer går inte alltid i lås, kan man säga. Vid tiotiden släpade jag mig nerför trapporna. Löpturen hade då förvandlats till en riktigt lång promenad.
Jag tog Avenue des Gaulois längs parken (Parc du Cinquantenaire för den som vill följa med på sin inre Brysselkarta), och tog mig sedan längs diverse gator (mestadels Rue du Cornet) ner mot centrum. En massa mysiga och fina små hus hittade jag längs vägen.


Efter en tjugo minuters traskande var det verkligen dags för kaffe, och ett café som var hellre än hippt försåg mig med utmärkt sådant, och en kladdig chokladfylld någonting.


Vidare, vidare. Jag gick genom Parc Leopold upp mot parlamentet.


Fina stjärnor har de målat på trottoarerna. Så att man inte ska missa var man är, liksom.


Och titta där, jag blir välkomnad på alla möjliga språk. Inklusive mitt eget. Någon gång ska vi väl ta oss hit och ta en närmare titt, nu nöjde jag mig med att glida förbi maktens korridorer.


Jag vandrade vidare. Köpte en fantastisk varm äppel- och citronjuice med ingefära och honung på Guapa, den lokala juicekedjan. Jag tänkte mig att jag flyttade till en mindre blåsig stad än Malmö, men idag var det inte bara rejäl blåst, det småregnade sådär elakt också då och då.
Nåja. Så småningom hittade jag fram till dagens promenadmål: Sablon. Mysigt, hyfsat välbärgat område. Och anledningen till att jag gick hit stavas naturligtvis, eftersom jag är jag och Bryssel är Bryssel, choklad. Men först lite andlig spis: Notre Dame de Sablon.


Inne i den vackra gotiska 1400-talskyrkan var det tomt, men ljusen fladdrade framför avbildningen av den staty som givit kyrkan dess namn. Uppenbarligen förstördes originalet (som enligt legenden hade helande krafter) av dumma protestanter under bildstormandet. Uff.


Jag gick vidare ut i Brysselblåsten. Nu var det minsann dags! Chocolatiererna ligger vägg i vägg på Place du Grand Sablon. Jag gick med bestämda steg förbi både Godiva, Wittamer och Neuhaus, för att till slut lockas in i den strama Patrick Roger. Denna franska (!) chocolaterie har en inredning som till stor del består av just choklad, och pralinerna var små konstverk. Denna tomte är naturligtvis också helt och hållet i choklad.


Nöjd med mitt inköp (och smakprovning, hehe), gick jag vidare på jakt efter Marcolini, enligt vissa Belgiens, och därmed världens, bästa pralinmakare. De har inte mindre än två butiker på Grand Sablon, en för macarons och en för choklad. Jag köpte en liten påse macarons (och ja, de var delikata), och vågade mig sedan uppför den nattklubbsliknande trappan till pralinshoppen. Nom nom nom.


Något mätt på chokladdoft valde jag att inte gå in på Alex och Alex, champagne- och pralinbaren. När Nene kommer hit, då vet i alla fall jag vart vi ska gå.


Min mycket belgiska förmiddag avslutades här, i den kombinerade serietidningsaffären/galleriet/brasserien. Habegäret var stort, och återvändandet garanterat.



Och sedan var det personalmöte, och fixande med mackor till barnkören, mottagande av den Gyllene Horde...förlåt, samma barnkör, och sedan försäljning av fantastiskt många kanelbullar till dessas föräldrar, och till slut träff med 18+-gruppen. Nu, kära vänner, är det sängdags.

1 kommentar: