Min tredje konferens med The Young Clergy Women Project är över, och så är också min tid som styrelsemedlem i organisationen. Det är sorgligt. TYCWP har gett mig så mycket. Jag är fortfarande medlem, och det lutar åt att jag åker även nästa år, men sedan är det nog slut. Vid 40 får jag inte längre vara medlem, och även om jag är fullständigt för den gränsen, och känner att det nog är dags att lämna då, kommer jag att sakna de här kvinnorna så mycket. Maken till grupp full av rappkäftade, varmhjärtade, storskrattande, supersmarta och drivna teologer har jag sällan mött. Troligtvis aldrig.
Den här organisationens raison d'etre är att förse unga prästvigda kvinnor med (nätbaserad) gemenskap och sammanhang, och dessutom lyckas vi ge ut böcker, hålla konferenser, genomföra bibelstudier och ha vansinnigt roligt under tiden. Allting genomfört av sådana som i många av våra kyrkor anses vara "för unga" för att vara i ledarskapsrollen, eller kanske till och med inte ska vara det för att vi är kvinnor. Vi är 700 medlemmar, från massor med olika kyrkor och olika länder, och vi växer snabbt.
Jag längtar till nästa år. Under tiden kommer jag träffa några av systrarna på olika sätt, men den överväldigande majoriteten lever i USA, och den här konferensen är möjligheten att se dem live. Tack Gud för internet, så att vi kan hålla tät kontakt under året. Och så ska jag sätta igång att fundera över hur vi gamlingar fortsätter efter vi blivit utslängda. The Slightly Older But Still Awesome Clergy Women Project, typ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar