Fönstret darrar av kraften från
motorn, och utanför färgas molnen lysande orange av en sjunkande
sol. Himlen brinner i turkost, i lila, i den mjukaste aprikos.
Jag är på väg hem. På ett flygplan
som lämnar Köpenhamn. Inte ett som återvänder dit.
Den senaste veckan har hemlängtan bara
ökat.
Det är kanske ännu inte riktigt så
att det är Belgien och Bryssel som är hemma. Men nog är det ändå
lite så att det är Svenska kyrkan på Avenue des Gaulois som är
det. Ännu mer, förstås, är fjärde våningen i det huset mitt hem.
Där finns min familj och mina saker, min skosamling och mina böcker.
Just nu bor mitt hjärta i Belgien, hur
konstigt det än må vara, och längtan brinner. Som molnen en
augustikväll, någonstans ovanför Danmark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar