sankta kateri

Jag vet inte hur ung jag var när intresset för amerikanska indianer tog fart. Men klart är att det fanns där under hela den del av min barndom som jag minns. Jag slukade alla böcker av James Fenimore Cooper och Helmer Linderholm, och snart visade det sig att det var skogsfolken i öst som fångade mitt intresse mest. Irokeser, huroner, delaware/lenni lenape ... Jag vet inte varför det blev de som fascinerade mig mest som barn, men som vuxen tycker jag att det finns så mycket som är spännande med framförallt de irokesiska folken, framförallt de sex nationer som ingick, och ingår, i den stora irokeskonfederationen. Six Nations. Haudenosaunee. Långhusets folk.

Bofasta, krigiska, koloniserande, matrilinjära (de räknade släktskap på mammans sida, dvs morbror var den närmaste manlige släktingen) och till viss mån även matriarkala (de kvinnliga klanöverhuvudena nominerade kandidaterna till råden som regerade). Jordbrukande handelsfolk som aldrig böjde sig för de vita, utan använde sin strategiska position i och runt Ohiodalen och de Stora Sjöarna till att spela ut de stora europeiska makterna mot varandra. Än idag är irokeserna mer enade än många andra indianfolk.

Ja, alltså, ni fattar. Jag är fascinerad. Fortfarande. Så pass mycket att jag faktiskt har skrivit uppsatser på högskolenivå om irokeser.

En av de saker som också fascinerat mig är hur de kristna missionärer, oftast jesuiter, mottogs, och trots detta (ja, mottagandet hos framförallt mohawkfolket kan väl knappast betraktas som vänligt, se till exempel filmen Svarta Kappan) envisades med sin mission. De var imponerande, jesuiterna, och ofta moderna i sin syn på hur man kan tolka och ändra uttryckssätt för tro, men samtidigt behålla det viktiga. 

En av de ganska få irokeser som faktiskt blev kristen var en ung flicka vid namn Kateri Tekakwitha. Hon blev inte gammal, hon dog av sjukdom innan hon blev 24 år gammal, men under sin korta levnad blev hon känd som oerhört from och ägnade sin tid åt att vårda sjuka och undervisa barn. Byn där hon delvis växte upp, Caughnawaga utanför Fonda i nuvarande New York State, är idag pilgrimsplatsen Kateri Shrine, ett vackert långhus (det traditionella irokesiska boningshuset för flera familjer av samma klan) som blivit en kyrka, och där all konst är traditionellt irokesisk. Oerhört vackert, oerhört levande och berörande.

Idag blev Kateri Tekakwitha kanoniserad. I den romersk-katolska kyrkans ögon är hon numera Sankta Kateri, och därmed den första nordamerikanska urinvånaren som erkänts på ett sådant sätt. Det är en stor dag!

(bilden från Wikipedia Commons)