syndare och helgon

Mitt i semestern satte jag mig och tittade på video efter video från ELCA's Youth Gathering i New Orleans, en jätteungdomssamling för lutherska ungdomar i USA. 35000 lutheraner invaderade New Orleans. De bad, sjöng, gjorde "community service" och lyssnade på fantastisk musik, bland andra från mina vänner Lost And Found och Rachel Kurtz. Mycket finns på Youtube, rekommenderas!

Och så lyssnade vi på Nadia Bolz-Weber som vanligtvis är pastor i House for All Sinners and Saints i Denver, och bloggar som Sarcastic Lutheran. Hon var på the Gathering för att inspirera, och inspirerande var hon sannerligen. Vilken kvinna! Bara lyssna. Vad tycker du?

saker som man kan hoppas på ibland

Kiviks marknad. Ändlösa rader med rökt korv, foppatoffelkopior, haremsbyxor och minimunkar, varvat med stånd där den ena eller andra ideologiska grupperingen försöker övertyga om sina åsikter. Scientologerna lät, som vanligt, mig passera utan att ens försöka ge mig en broschyr. Antar att jag antingen ser mycket avstressad ut, eller så anar de att det inte är en bra idé att ens försöka.

Det var dock onekligen rätt synd att de inte stod bredvid Humanisterna. Då skulle jag nog kunnat tänka mig stanna för att se på. Så, nästa år, snälla Humanister och Dianetiker, för allas vår skull - ideologi-battle? Och när vi ändå håller på och hoppas skulle det ju vara en smula underhållande med "Patrioterna" och FI bredvid varandra också.

Ja, det är sådant man kan bry sin hjärna med på semester. Sådant och hur mätt man är, hur mörkt det är här på landet, hur himla tidigt alla verkar gå och lägga sig och att det verkar vara belgisk (läs våt) sommar även här. Jaja. Fast det är klart, om man går och lägger sig nu blir det morgon snarare, vilken kommer att medföra surdegslevain från Vendel till frukost, och en tripp till Malmö för att hälsa på käraste församlingen och sedan äta tapas med bästaste vännen. Det är ju rätt så bra det. Rätt så jättebra.

semester

Bo här.
Bo där.
Bo på en tredje plats. Och en fjärde.

Komma hem, det är inte helt okomplicerat, men det är också rätt så ljuvligt.
Träffa vänner och familj. Ge och få presenter. Besöka viktiga platser. Titta på svensk tv. Sitta uppe alldeles för sent. Sova länge. Shoppa. Laga mat. Fika. Dricka massor med kaffe, och en del vin. Prata ännu lite mer. Kramas. Gråta och skratta. Plocka jordgubbar (och de är verkligen godare här än i Belgien). Klappa söt hund. Vårda bruten tå. Gå lite för mycket. Regn, och sol.

Semester. Fint.

"va, ska ni ha stängt sååååå länge?"

Tillbaka från Berlin (besöket var dundertrevligt på alla sätt och vis) blev det inte-särskilt-intensivt jobb i tre dagar. Det märks att det är sommar, allt färre kommer in under cafétid. Den gudstjänstfirande församlingen var idag ungefär hälften av det vanliga, och nästa vecka bli det ännu färre.

För en del är det svårt att förstå, det här med att vi stänger under två månader. Nu är det förvisso inte så att vi är borta och lediga under hela den tiden, en del av den ägnas åt sånt man inte hinner när det är cafétjänst och gudstjänster och barngrupper och dopsamtal och 18+-träffar och onsdagsgrillande och allt det där andra. Nästa vecka ska jag till exempel sortera och tvätta leksakerna i barnrummet, dammsuga de ljuddämpande kuberna som hänger i taket, sortera alla påsar med böcker vi fått in, registrera alla kyrkliga handlingar jag haft ("alla"), åka till IKEA och fixa bättre förvaring för barnrummet, lämna bilen i Antwerpen. Och en massa annat. Ha en gudstjänst också, utan musiker, och med en liten skärva av församlingen. Sedan blir det paus.

Sommaren är i stort sett enda tiden på året då en präst kan vara ledig tillsammans med sin familj. Framförallt om den prästen, som jag, är gift med en lärare (väldigt vanlig kombination, för övrigt). Annars har ju alla andra ledigt när vi jobbar som mest (förutom möjligtvis sportlovet, om man har ett sådant). Att hitta skojiga solresor under påskveckan är bara att glömma för de flesta av oss. För det mesta saknar jag inte alls den flexibiliteten, ett liv inrutat av högtider passar mig utmärkt, men det retar mig en smula när folk sedan gnäller på att vi tar långa semestrar, och att det blir färre gudstjänster på sommaren. Den dagen den gudstjänstfirande församlingen inte under sommarmånaderna krymper till en fjärdedel av normalt kanske vi kan diskutera att ha lika många gudstjänster. Tills dess är det klokt och praktiskt att låta kyrkans personal vila på sommaren, så finns det energi kvar när november-december-januari-racet börjar. För vi är väl alla intresserade av att få bra advents- och julgudstjänster?

*muttrar lite*

Ok, gnäll över. Nu ska det njutas av de sista resterna av denna söndagskväll, medan de glada spanjorerna kör varv efter varv i Merode-rondellen.