Ibland blir jag så trött på mig själv. Ni vet säkert hur jag menar, inbillar jag mig. Önskar att jag vore modigare eller snyggare eller mer principfast eller briljant eller from eller vad fasen som helst. En av de saker jag önskar mest nu i detta mitt rätt så återkommande vältrande i uselhet (eller, nej, trist medelmåttighet) är att vara öppnare och modigare.
Tänk om jag vågade vara så öppen om mig själv och mitt liv och mina älskade som Malin, till exempel (läser du inte hennes blogg bör du).
Tänk om jag vågade fundera och dissekera och omvärdera som Rachel.
Tänk om jag vågade söka dialog som...
Det går ju att göra en jättelång lista på en massa människor som är kloka och roliga och ärliga och sanna. Tack och lov.
Men kanske är det inte min väg, ändå, att blogga som i en dagbok. Eller som en debattplats. En gång gjorde jag debattgrejen, och det åt mig nästan.
För sanningen att säga, så är jag tunnhudad som attan. Och jag fixar liksom inte riktigt att visa min svaghet öppet. Jag vet att det ska vara ett tecken på någon slags omvänd styrka att vara öppen med sin bräcklighet, men inom mig knyter det sig. Jag kan inte, vill inte, orkar inte. Bara tanken på att någon kommer att läsa och kanske, kanske kommentera något som jag kan tolka till att betyda kritik ger mig rysningar. Kanske är jag en sådan där högkänslig person. Kanske är jag bara fjantig.
Men vet ni. Det är ok.
Idag vaknade jag till regn och rusk, men det blev varmt och soligt.
Idag tog jag, vi, ett nytt steg in i en ny vänskap.
Idag skrattade min dotter många gånger.
Idag åt jag goda kakor utan (särskilt) dåligt samvete.
Idag träffade jag en gammal förälskelse och fick nöjt (och utan förvåning, mind you) konstatera att min make är snyggare och roligare och rätt för mig.
Idag gjorde mitt hår som jag ville, och min Myrornafyndade kjol är fin.
Och idag är min tunna hud och lättsårade hjärta precis som Gud tänkte sig att de skulle vara, för solen sken rakt in, vännerna fick plats intill dotterns skratt, och kanske, kanske är det så att tunn hud släpper in massor av kärlek också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar