Man är lite bortskämd hemma i Sverige, det är bara att inse. Med kaffet då.
Resten av världen (nåja, många ställen i alla fall) verkar tycka att svagt kaffe är gott. Eller rättare sagt, de gillar inte kaffe i någon större utsträckning, vilket inte är så konstigt eftersom det bara inte går att hitta starkt gott kaffe överallt. Jag skulle också tycka kaffe var äckligt om det var så svagt att jag kunde se botten av koppen.
Belgien är, besvärande nog, inget undantag.
Här betyder café ett ställe där man kan dricka öl. Det går knappt att få tag i en caffe latte, utan de kaffe-med-mjölk-alternativ som erbjuds är allmänhet maskinproducerade latte macchiato, lait russe (som är det närmaste en "latte" det går att komma) eller cappuccino. Och i stort sett alltid är kaffet alldeles för svagt. På favvokaféet Aksum (där de har riktigt gott etiopiskt kaffe) höjde de på ögonbrynen när jag bad om en extra shot i min latte, och sade "Alltså, med tre shots?!". Det blev den godaste caffe latten hittills.
Men häromdagen sprang vi på ett annat, nytt-för-oss, kaffehak: Corica. Där har de 25 olika sorters kaffebönor, och allt är tillgängligt för provdrickning. En cappuccino där går lös på lite mer än vanligt, men då får man å andra sidan italiensk service (smånonchig men charmig och effektiv. Ja, effektiv. Italienare gillar sitt kaffe) och goda råd. Sist gick vi därför därifrån med ett halvt kilo Harar-kaffe. Mums!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar