onsdag 28 maj 2014

bakom de stängda dörrarna

Uppdrag granskning då... Det enda jag riktigt upprörs över, angående metoden, just nu är att det bland många verkar finnas mer empati med prästerna som utsattes för smygfilmningen, än de många homosexuella som utsatts för botförsök.

Jag betvivlar inte för en sekund att prästerna känner omsorg och vill hjälpa till. Men även omsorg och hjälpvilja kan leda enormt fel, framförallt om man bekräftar något som inte ska bekräftas, en riktigt vanlig fara i själavårdssammanhang. Dessutom går dessa av mina kollegor rakt emot vad Svenska kyrkan lär. I jämförelse med detta är wallraff-metoden den mindre synden. Det är besvärligt att inte kunna försvara sig, det är det absolut. Men vad 17? Barndomstrauman?

Tack och lov är vi många tusen präster som inte anser att homosexualitet är en sjukdom.
Tack och lov är vi många tusen präster, och många många fler bland kyrkans folk, som välkomnar människor av alla sorter. Människan är skapad till Guds avbild, och Gud gör inte misstag. Sexualiteten är en central del av människans identitet, och som sådan älskad och sedd av Gud.

Ärkebiskop Anders om det hela:

1 kommentar:

  1. Vilka "många homosexuella som utsattes för botförsök" syftar du på? Wejryd säger i din länkade film att han inte tror det är vanligt att präster försöker "bota" homosexuella. Sen kan man också fråga sig om det att acceptera att be för något är att försöka "bota".

    Med reservation för att jag inte såg programmet: Personligen har jag lite svårt att bli upprörd över att folk blir bedda över på det sätt som de önskar. Att be präster helt avlägsna sin egen personlighet, känslor och bedömningar och bara agera efter en fastställd mall är nog svårt. Om det hade funnits ett helt nätverk av präster som ägnade sig åt organiserad verksamhet, då hade jag hajat upprördheten. Nu - nä.

    Till skillnad från dig har jag inte uppfattat det så att upprördheten huvudsakligen var å prästernas vägnar. Eller rättare sagt, jag såg två "vågor" av upprördhet. Först kom alla mina queerkompisar och var upprörda, och redan där ifrågasatte jag om det hela var så mycket att bli upprörd över. Sen kom de som tyckte att biskopar och ärkebiskopar svikit sina präster, men det såg jag som något rätt internt som man måste snoka upp kristna media för att hitta - det nådde inte fram till dagspressen. Iofs är det väl rätt naturligt om du märker mycket av det "interna".

    SvaraRadera