Och det finns massor som borde skrivas om Egypten och Syrien, om amerikanska galningar med skjutvapen, om sjuka familjer, om dumma premiärministrar som vill förstöra Barriärrevet, om gruvor i Sapmi. Massor kunde jag skriva om gräsliga ting i världen, om sorg, om krossade drömmar. Kanske borde jag.
Men, vet ni, just idag finns det ingen ork för det.
Det finns liksom en gräns för hur mycket elände och syndafallsorsakad förfärlighet jag kan ta in och tycka till om. Jag tror att det gäller oss alla. Och jag är rätt så övertygad om att det ligger i Facebooks succé - att människor delar det goda i sina liv med varandra.
Ja, jag har också hört klagomålen över hur glättigt allt är på fejjan, hur konstgjort, hur folk där bara delar med sig av sådant de lyckas med. Och det finns en liten sanning i det. För vi mår bra, jättejättebra, av några doser gammal vanlig hemmalycka varje dag. Barn som dekorerar muffins, glada familjer som åker på semester, gulliga husdjursvideor och knasiga berättelser - det är gott, det är helande och det är bra för oss. Världen är tokigt otäck och skrämmande, och allt som får oss att vara en smula mindre "jag-vill-skaffa-mig-ett-halvautomatiskt-gevär"-rädda och mer "jag-vill-också-vika-origami-med-min-tioåring"-glada är bra.
Så var så goda, här är en elefant, ett bevingat hjärta, en lilja, en uppblåsbar kanin och en stiliserad fjäril.
Fint. Och helande för ett hjärta som blöder lite extra idag.
