Brysselbilder!

Välkommen till Svenska kyrkan i Bryssel!


Detta är kyrksalen.


Barnrummet. Ljust och stort och fint.


"Vårt" vardagsrum! Upp på fjärde våningen i huset.


Detta blir en härlig frukostbalkong när värmen kommer!

inget är som väntans tider

Alla pappren är inskickade. Lönen är förhandlad. Nu återstår väntan. Det är ca en månad tills vi flyttar, och under den månaden ska lägenheten fixas klart, allt packas, flytt beställas, magasinering likaså, församlingen i Bryssel besökas, flygbiljetter beställas...och jul och nyår firas, och två heltidsjobb utföras. Men inget kan jag göra innan anställningsbeviset är påskrivet. Håll tummarna, knäpp händerna för att försäkringsbolaget okejar oss och att det sker snabbt så att allt hinns med. Jag är inte särskilt nervös, egentligen, men det vore rätt skönt att kunna komma igång ordentligt.

Under tiden rensar vi. 100 böcker bortgivna i helgen, en IKEA-kasse med kläder förra veckan. Och mer blir det.

fööööööörsäkringar

Det känns som att det aldrig tar slut. Tre veckor, sade de på akuten, tar det innan vi får våra journalkopior därifrån. Tre veckor. Jag kan inte vänta så länge. Det får gå utan. Behöver försäkringsbolaget ha dem snabbare får de begära ut dem själva, sade de på akuten. Jo, det känns väl rimligt.

Men på den bättre sidan: lägenheten har funnit hyresgäster, och innan de flyttar in kommer köket vara fint och nyfixat. Baby steps.

ute

Sådärja. Nu vet i stort sett alla. Arbetslaget, vännerna, de bekanta på facebook. Vi håller på och fixar med journalkopior (till försäkringsbolaget) och diverse flyttstök. Så är det visst ordinarie liv som ska skötas också, tillsammans med en och annan "vi måste ses nu för snart flyttar ni"-träff.
Det där med försäkringsbolaget är ju intressant. SKUT (Svenska Kyrkan i utlandet) står för försäkring av mig och familjen, vilket är underbart.
Men det är inte utan att man undrar lite över alla dessa journalkopior och besök i sjukvården under fem års tid (inklusive vanliga rutinkontroller) som försäkringsbolaget vill ska redovisas. Futtiga fem-sex rader finns det för att redovisa det, och då är jag inte en varken speciellt bräcklig eller olycksbenägen person. Hoppas bara att det inte anses "onormalt" att fylla dem.

dottern bloggar

Dottern Sofia ska också blogga sig genom det här äventyret, tänker hon. "Sofias Belgienblogg" heter hennes sida.

On y va

Det första inlägget i la nouvelle aventure.
Mer om det, senare. När allt det formella är klart. Det finns så mycket att säga.