Idag introducerade jag, i samband med predikan (finns här), en fastestation i kyrkan. Ett enkelt barnstaffli, klätt med lila filt, och orden "Hjälp mig, Gud, denna fastetid, att älska ..." Meningen är att skriva någon eller några man inte älskar tillräckligt eller alls på en lapp och sätta upp, som en bön om att få hjälp att älska dem mer. Man kan sätta lappen inåt eller utåt, och skriva namn eller låta bli. Tiden får utvisa om det kommer fungera eller inte.
I grund och botten handlar det om min övertygelse om att kärlek är val och handling mer än en romantisk känsla. Att vara kär eller förälskad handlar om känslor som till viss mån är okontrollerbara, medan att älska handlar om ansträngning och vilja och engagemang. Därför tror jag också att vi kan öva oss i att älska, och det är väl en utmärkt andlig disciplin för fastetiden, i våra samhällen som präglas av rädsla, misstro och förakt för andra.
Fastetiden har inte riktigt börjat än, inte förrän på onsdag, men nog hänger Fastlagssöndagens tema "Kärlekens väg" oerhört väl samman med fastans eftertanke och förberedelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar