favoritmat

Barnet suckar och himlar med ögonen. Hennes föräldrar är tröttsamma (igen!).
Vi valde nämligen att äta vietnamesiska vårrullar till middag. Det är min absoluta favoriträtt nu. Om jag tvingades välja bara ett fåtal maträtter att leva på resten av mitt liv, skulle de rullarna samsas med halloumi och baba ganoush och en riktigt välgjord vegetarisk hamburgare på listan. Och vit sparris med smör.

Så här gör vi dem:

Koka glasnudlar. Behövs jättelite.
Rispapper blöts ca 30 sek i ljummet vatten.
Lägg det sedan så slätt du kan på bakplåtspapper (det klibbar!).
Placera strimlade grönsaker (tex vårlök, gurka, morötter, groddar och annat), färska örter (mynta, koriander och basilika är fantastiskt goda i), lite glasnudlar samt, om du vill, räkor eller rökt lax på pappret i en liten prydlig hög. Ska se ut ungefär som ett stopptecken, men tvärbalken ska vara längre ner än mitten.
Vik sedan försiktigt upp det mjuka slemmiga pappret över högen. Tryck ihop lite. Vik in sidorna och rulla sedan så tight du kan och vågar. Krävs lite pill för att få pappret att släppa, men det går.
Voilá! Gör sedan om ett par gånger tills du har fått in knycken.
Doppa i sweet chili eller hoisinsås.

Det känns nyttigt och fräscht och är rätt billigt. Ett paket rispapper varar riktigt länge, nudlarna likaså. Dessutom blir man mätt på det där behagliga "odästa" sättet.

dagen som vann alla vinster

Jag sov dåligt i natt. Spänd, nervös.
Kl 6 i morse ringde klockan. Jag släpade mig upp, gjorde mig i ordning. 7.20 var jag på Centre des Examinations.
13 utlänningar var vi, mer eller mindre överåriga, från bland annat Östeuropa, Filippinerna, Nordamerika, Indien, Sverige, Jamaica, samlade där, mitt bland upptejpade förbudslappar, institutionsgrå väggar och en låda med bortglömda juldekorationer, för att göra körkortsteoriexamen på engelska.
Vi startade en halvtimme för sent. Det verkade ena nordamerikanen vara glad över, med tanke på hur han råpluggade alternerande parkeringsdatum-skyltar.
Tolken som översatte alla frågorna åt oss såg ut som Geoffrey Rush och var rätt charmig.

Det var mycket mindre svårt än vad jag var rädd för.

En timme efter att vi börjat studsade jag ut därifrån, glad i hågen, med tillstånd att gå till kommunen och skaffa ett provisoriskt övningskörkort.

Resten av dagen fortsatte bra. Trevliga människor och samtal.
Och kvällen tillsammans med familjen krönte dagen med lite nykärhet i staden vi bor i.
Vi åt middag på Place Chatelain, sittandes i gräset i den 22-gradiga Brysselkvällen. Fia åt en galette, vi Pad Thai. Runtomkring oss sprang skrattande barn av massor olika nationaliteter, och hundar i alla storlekar sneglade hoppfullt på charkvagnen. Förälskade par höll händer medan de köpte jordbubbar och sparris. Vi vandrade vidare på marknaden. Jag köpte ett glas champagne, barnet och maken åt glass. Sedan valde jag ut ett tjog lila tulpaner, och så gick vi hemåt. Fortfarande utan jackor, fortfarande utan att frysa.

Det är dagar som den här som den här staden, i all sin galenskap, med alla sina spanska ryttare och kravallpoliser och demonstrationståg, med allt sitt regn och sina bilköer, ändå är älskansvärd och förtjusande som vilken pittoresk liten medelhavsby som helst.

mardi gras

Fettisdag. Fet tisdag, mardi gras.
Som sig bör har den tillbringats med att spritsa grädde, pudra florsocker, och packa kartong efter kartong med Karins fina fluffiga hembakade semlor. Tror vi har sålt 70-80 stycken idag, minst.
Riokarnevalen känns långt borta, men vår lilla svenska karnevalstradition lever i högsta, och rundaste, välmåga här i Bryssel.

Annars är karneval i Belgien mest förknippat med "gilles", en slags ordnar av karnevalsdansare i märkliga kostymer. Karnevalstågen kan ses i många städer, men mest berömd är karnevalen i Binche (till och med världskulturarvsmärkt!). Karnevalen är naturligtvis, förutom en chans att häckla makthavare och fira våren, en möjlighet för män att klä ut sig till kvinnor, och för alla att jobba lite mindre under några dagar, och dricka osannolika mängder öl.

Julbasar!

På fredag är det dags. Kl 12 slår vi upp portarna till årets julbasar i Svenska kyrkan i Bryssel. Hela huset doftar saffran och kanel och lax och Janssons och vörtbröd, och den där lilla liturgiska fascisten som sitter på axeln muttrar ilsket om att det minsann inte ens är advent än.
Jag ignorerar, drar på Otto Olssons Advent på Spotify och plockar fram spritsen. Små söta pepparkakshus ska dekoreras.

I morgon ställer vi upp alla borden och börjar räkna vinster till tombolan. På onsdag kommer alla varorna. På torsdag lagar vi mat och dekorerar.

Nu kör vi!

brysselkål

Jag har bara dåliga minnen av brysselkål. Mosiga, överkokta små bittra kålhuvuden, påtvingade en av välmenande äldre släktingar, eller en oförstående matatant.
Följaktligen beslutade jag mig i kväll för att nu skulle familjen få äta brysselkål! Med logiken "det kan bara inte vara så äckligt om man bara tillagar det på rätt sätt" traskade jag till affären och köpte en påse, och väl hemma tittade jag på de recept på Pinterest som hade med brysselkål att göra, och fastnade för det mest idiotsäkra: ugnsstek de små rackarna med vitlök, olivolja och citron, och riv sedan parmesanost över.
Allt blir ju faktiskt bättre med citron, vitlök och parmesan. Det är en universell sanning i stil med "allt blir bättre med (kalkon)bacon".

Och nog blev de bättre än de tidiga barnaårens skräckmos. På samma sätt som torsk är mycket godare än det där som serverades i 80-talets skolmatsalar (innan alaska pollock och hoki tog över, och alla fattade att torsk minsann var fina och utrotningshotade grejer), och broccoli är riktigt gott när det inte serveras sönderkokt till en blekgrön gegga.

Men det är klart. Nog var det helt ok med brysselkål såhär, men trots allt kommer det inte serveras så himla ofta. Om jag inte kan hitta något annat recept? Kanske med bacon?