Ja, det är ytligt. Ja, det är alldeles för konsumeristiskt.
Men det är också ett sätt som jag som präst kan uttrycka lite personlighet. Jag har ofta fått kommentarer på vilka snygga skor jag har. En gång, i min förra församling, kom en kvinna fram till mig och berättade att hon haft så svårt att gå i den kyrkan, eftersom den jättelika altartavlan bara avbildar män, många män. Men just den här dagen, sade hon, hade hennes inställning ändrats lite, för hennes blick hade fallit på mig, ståendes bakom altaret med mina röda skor (pingst eller annandag jul eller konfirmation, således), och hon hade känt att hon nu också fick plats i kyrkan.
Så det är inte bara ytligt, inte bara fåfänga. Hur vi ser ut skickar signaler till dem som ser oss, och om ett par röda skor öppnade dörren till kyrkan för en som tidigare känt sig osynlig, då är massor vunnet.
Idag köpte jag ett par svart-vit-prickiga pumps. De läggs till en samling av skor som är en smula för stor, men kommer bäras med glädje så fort jag hittar rätt tillfälle. De matchar prästskjortan väl.
Och bara för att jag vet att vi skotokiga är fler, följer nedan en liten kavalkad av fina skor som alla råkar vara mina, och i stort sett alla har burits i gudstjänstsammanhang. Senaste inköpet först.
