plötsligt sådär bara

Undrens tid är inte förbi. Jag bloggar igen.
Det är ju så tokigt lätt att glida ur rutinen, och så blir det längre och längre emellan, och mer och mer som kunde skrivas om, och tröskeln blir högre.
Så, ja, jag överraskade mig själv med att bara plötsligt logga in och börja skriva. Ursäkta om det blir osammanhängande och pladdrigt.

I vilket fall som helst har jag faktiskt en Ursäkt. Med stort U.
Under november och december hattade jag tur och retur till Uppsala/Stockholm med ett par veckors mellanrum för att gå en kurs på Pedagogen i Uppsala (Ledning av kunskapsprocesser i organisationer, eller något annat superklämmigt). Kursen var faktiskt rätt intressant, men den är inte egentligen i sig anledningen till detta resande. Den riktiga anledningen är att den är den sista kurs jag behöver ta för att ta min magisterexamen i ledarskap.

Sista kurstillfället var 7/1, och både innan dess och efter har jag hållit på och läst en massa, transkriberat en intervju, samt skrivit en kursuppgift. Jag har helt enkelt varit för upptagen med att förkovra mig för att skriva något här. Eller för trött.

I alla fall. Pladdrigt var det ja. Idag skickade jag arbetet till mitt intervjuobjekt, och när hen har godkänt citaten skickar jag in det till universitetet. Blir det sedan godkänt (vilket jag tror) har jag en trevlig liten Fil Mag! Hurra!

Annat nytt på Maria-fronten är att jul och nyår var mysiga, vi tar gärna emot besök under våren (det var inga, hör ni det, INGA besök i höstas! Inte ok.) och vi sparar pengar som små blå för att kunna åka till USA i sommar. Nog för nu. Jag lovar att det inte dröjer lika länge till nästa gång. Over and out.

november

Alltså. November. Varenda år dyker den upp, säkert som fönsterkuvert när kontot är tomt. Och lika välkommen.

Så därför har jag inte så värst mycket att skriva. Finns inte energi just nu, faktiskt, mellan basarförberedelser, vanligt jobb, kursplugg i Uppsala, fackförhandlingar, tråkigt fuktigt väder och en inomkyrklig "debatt" som får mig att vilja emigrera. Fast det har jag redan gjort.

Och förutom vädret och debatten är allt rätt kul, och emellanåt till och med energigivande. Och idag fick jag döpa finaste A, och det blev en riktig liten toppendopgudstjänst. Det finns egentligen ingenting alls att klaga på, livet är bra, min familj är fin och frisk, jag har fantastiska vänner.

Fast det är november, vädret är tråkigt och fuktigt, och nu lägger jag mig en stund.

en guide till dig som vill anställa en au-pair

Nu har jag varit präst i snart två år i en församling där det regelbundet samlas en hel bunt au-pairer, och jag har hört alldeles för många märkligheter. Så därför tänkte jag sammanställa en liten guide här, i all ödmjukhet, till dig som funderar på att anställa en au-pair. Se också den här sammanställningen.

1. Minns att du är en arbetsgivare. A r b e t s g i v a r e.
Inte kompismamma. Inte värdfamilj. Du gör inte den här personen en tjänst, du köper hens arbete. Trots att ursprungsidén med au-pairerna var kulturellt utbyte, är au-pairen numera mest en barnpassare som bor i familjen.

2. Skriv ett kontrakt.
Japp. Du kanske hellre vill köra "vi är väl vänner och kan prata ifall det skulle uppstå problem", men att göra det är att svika ditt arbetsgivaransvar, är tveksamt rent lagligt sett, och försätter au-pairen i en helt omöjlig beroendesituation. Dessutom finns det då ingenting som hindrar hen från att bara dra om saker och ting inte passar, och då sitter du på pottkanten.

3. Minns att din au-pair är en ung person, oftast 19-20 år, som just slutat gymnasiet. Hen har i allmänhet inte bott hemifrån förr, bor utomlands för första gången, har eventuellt inte lagat mat eller bäddat en säng innan hen landar hos dig. Förvänta dig inte en professionell nanny, eller egentligen överhuvudtaget en person som har någon större erfarenhet, eller ser sin framtid i, barnomsorgen.
Vill du ha en nanny, betala för en nanny.

4. Minns att din au-pair har bestämda arbetstider (högst fem timmar om dagen), och lediga dagar (minst en i veckan). Allt som övergår detta bör betraktas som övertid och kompenseras därefter.
Hjälp också dina barn att respektera au-pairens lediga tider. Au-pairens rum bör vara en plats där hen får vara ifred när hen är ledig.

5. Au-pairen kommer att behöva din hjälp för att komma på plats. Hjälp hen med kontakter med myndigheter, anmälan till språkkurs osv. En bra start kommer göra din au-pair mycket gladare.

6. Prata igenom familjens regler noga, och håll dig själv till dem! Detta är, galet nog, en av de vanligaste anledningarna till att det skär sig. Au-pairen tar mängder av konflikter med barnen på grund av regler som ska hållas, och sedan kommer föräldern hem och ger omedelbart barnet den eftertraktade och förbjudna kakan. Det är dålig barnuppfostran, och det är djupt orättvist mot au-pairen.
Visa också dina barn att du stöder au-pairens beslut (om de inte är alldeles uppåt väggarna). Ibland kanske du inte skulle gjort på just det sättet, men du binder ris åt au-pairens, och i förlängningen din, rygg om du kritiserar hen inför dina barn och därmed får dem att tappa all respekt för hen.

7. Du är inte au-pairens mamma eller pappa. Hen är en vuxen person. På sin fritid har hen lika stor rätt som du har att dricka alkohol, ha sex eller resa, eller göra en hel massa andra saker inom lagens ram. Au-pairen bor i ditt hus, ja, men visa hen lika stor respekt för privatlivet som du förväntar dig tillbaka. De flesta normala 19-åringar uppskattar inte tanken på att tvingas leva i celibat i ett år bara för att du förbjuder pojk- eller flickbesök på rummet.

8. Kolla läget med jämna mellanrum. Lyssna. Kom med konstruktiv kritik, men i ett lugnt sammanhang. Sätt er ner och utvärdera. Var beredd på att au-pairen kommer att längta hem, inte kommer överens med barnen då och då (minns att du inte heller kommer överens med dina barn då och då!), kan behöva vara ledig när det är obekvämt, och kan bli sjuk. Ta ditt arbetsgivaransvar, helt enkelt, och se till att au-pairens arbetsmiljö, såväl rent fysiskt som psykosocialt, är bra.

9. Gör det möjligt för au-pairen att träffa andra au-pairer, till exempel via den lokala Svenska kyrkan. Och förhör inte au-pairen om vad de har pratat om där. Sannolikheten är rätt stor att de har pratat om dig, och det kan vara din allra bästa möjlighet att få en riktigt bra au-pair även nästa gång. Bra arbetsgivare är uppskattade. Dåliga arbetsgivare får svårt att anställa.

Sådärja. Det finns säkert sådant som kanske ska läggas till. Någon som vill bidra?

En sådan dag

Detta är mina fötter. Vår soffa och barnets täcke. Jag vill inte röra mig härifrån. Det är, helt utan anledning, en sån dag idag.