en sommar, många möten (långt!)

Det finns så mycket att säga och skriva om den fantastiska sommaren jag har haft att jag inte riktigt vet var jag ska börja.
Allt började när vännen J kom hit för att hälsa på. Det var strax efter schlagergalenskapen var över, och vi hade några fantastiska dagar ihop med utforskande av diverse ölrelaterade platser.

Och sedan åkte vi till Luther500-festivalen ihop, där jag träffade flera gamla vänner, och fick nya. Det var en härlig vecka med musik, skratt, gudstjänster och en del öl. Minnesota är plötsligt en plats jag vill besöka, bara det!

Sedan åkte jag hem, men inte ensam, utan i sällskap med underbara P och C. De stannade hos oss i tio dagar. Vi gjorde utflykter, åt god mat, pratade och pratade ännu mer, och när de åkte kändes det som att de tog en stor bit av mitt hjärta med sig.

Några dagar till förflöt, och sedan blev det semester på riktigt och familjen packade de stora väskorna och åkte till Malmö. En vecka där, i lånad lägenhet (tack R och F!), med vänner och familj följdes av en knapp vecka i Hjärup, i lånat hus (tack J och J!), med fler vänner och familj. Underbara, ljuvliga dagar vid poolen tillsammans med N och L fyllde på värme i hjärta och själ.

Och sedan åkte jag till USA och sommarens stora äventyr. Vännen J och jag landade i New York City, där vi bodde i ljuvliga Alma Matthew's House i West Village en natt innan vi tog en Greyhoundbuss till Philadelphia. Där väntade M och M. De upplät sitt vardagsrum till de invaderande svenskorna, och dagen efter upplät M även sin predikstol till J.

Och sedan hoppade vi in i vännen As bil och körde i en massa timmar, ända ner till Lovingston, Virginia, där ytterligare en vän bor. Vi utfordrades och sov, pratade och skrattade, och drog iväg igen, mot Nashville och The Young Clergy Women Projects sommarkonferens.
Fem dagar av funderande och samtalande tillsammans med knappt sjuttio andra prästvigda kvinnor under 40 år, det är ett privilegium att få vara med om! Och Vanderbilt är fint, och Nashville galet och roligt, och jag fick vara med några av mina underbara vänner som jag träffar alltför sällan.

Men till slut tog även de dagarna slut, och vi körde hela vägen tillbaka till Philadelphia i ett svep. Samtalsämnena i bilen, med två svenskkyrkliga präster, en episkopal präst och en presbyteriansk pastor, rörde sig mellan himmel och jord, men sällan långt ifrån det skandalösa. Vi skrattade genom flera stater.

J åkte hem dagen efter, medan jag stannade hos M och M i Philadelphia. Jag predikade och assisterade i Ms kyrka, och passade på att utforska stan. Sköna dagar av vandringar, med trevliga kvällar i gott sällskap.

Det är inte långt till New York från Philadelphia, endast två timmar med buss, så jag bestämde mig tidigt för att åka upp på en dagstripp. Men sedan kom sommarens största överraskning när P och C från Seattle beslöt sig för att flyga över hela kontinenten för att tillbringa några dagar med mig! Vi vandrade Manhattan upp och ner, besökte Ground Zero, åkte upp i Empire State Building och gjorde en massa andra saker, och dagen efter följde de med mig ner till Philly för att träffa M och M, och andra vänner.

När jag åkte hem var jag mätt på intryck, lycklig över alla mina vänner och längtade efter min familj.

De mötte mig på stationen i Stockholm, och jag grät ner i dotterns hår. Vi bodde hos J, och gjorde härliga, och läskiga, saker i några dagar.

Sedan åkte familjen smärtsamt nog till Bryssel, medan jag stannade för att gå på utlandskyrkans stora konferens. Den var riktigt bra, och det var roligt att träffa alla vänner och kollegor från hela världen, att få nya vänner och fördjupa andra vänskaper. Och en glädje att få vara med och sända ut nya kollegor.

Men gissa om det var skönt att komma hem i måndags! Nu är jag redo för rutiner och cafébesök och gudstjänster!