Sitter på balkongen hemma hos bästa vännerna och skriver predikan för morgondagens gudstjänst (i Lund, på engelska!). Barnet och jag gick en vända på stan innan, köpte skolavslutningsklänning och strumpor, och njöt av vårvärmen. Nu har jag en filt runt benen, och alldeles nyss kom N ut och svepte en sjal runt mina axlar och frågade om jag vill ha te, för så himla varmt är det inte i skuggan och vinden. Men insidan, den är varm.
Detta är en sådan plats där jag bara kan vara. Hit vet jag att jag kan komma när som helst. Här får jag sjunka ner i ett soffhörn och vara precis så social som jag önskar. Här är jag fin och klok och rolig, här är jag hemma.
Och jag sitter här och förundras över alla dessa människor som hävdar att familj endast har med blodsband att göra. För mig är detta familj. Det betyder inte att min mamma och pappa B och mina systrar inte är min familj, utan bara att jag vägrar att sätta gränser för kärleken.
Min familj är de människor som älskar mig och skulle finnas där för mig oavsett hur livet vänder sig. Och hemma är platserna där detta blir tydligt.
Tillbaka till predikan. Fåglarna kvittrar, snart är det dags för lite kaffe. Här hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar